SEARLE EETTEA———0 All gyttja är naturligtvis likadan. Jag har med gamska mycket besvär låtit upptaga en hop deraf och lägga öfver komposten; den hårdnar ii solen, blir gråhvit och tät, nästan som sten. ;Men tror du att detta blir bra?. Jo, ser du, den bildar nu liksom en ogenomtränglig vägg omkring komposten, och alltsammans är då som i en ugn, der förvandlingsprocessen försiggår i ostördt lugn.o Ja, det är sanut. Om ni nu klättren upp för det här lilla berget, så skall jag visa en annan kompost, som med tiden blir dråplig. Jag bar just skrifvit en liten afnandling om komposter i allmänhet, och synnerligast om några nya ämnen, som jag upptäckt vara af en oberäknelig nytta till gödning, och hvaraf denna består. Det är då egentligen endast ett experiment, men hvarraf jag väntar mig det bästa resultat. Se hir; (det är postlinsoch glasbitar, blandade med nöthår, svinborst — som är mycket fett — och gammal hattfilts Nu öfverströr jag det hela med benmjöl — jag har dertill inrättat en serskild qvarn — och öfvergiuter komposten alltsom oftast med svagdricka.n Det måste bli delikat, ehuru det dröjer något innan det multnar. Ettannat gödningsämne för jorden, som verkligen borde vara allmännare kändt och användt, är skrällen, gamla kiwukor, som nedsättas i åkern. Man vinner, först att ma2r är ar med dem, och sedan och egentligen, samla de den öfverflödiga syran tilll sig. Ja, dect har du min själ rätt i. Jag vet en gammal! Ikruka I Stockholm, som gjort mig så mycken förtret, att jag örskade du ville sätta ned honom i en åker. sade Arnolc skrattande. Åh, det var inte lönt, min bror, att för en enda kruka så långt, så vida den ick