Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 3

RÖNEN NN rr Arnolds oförsigtighet afbröt jag ge-!; nast: ;Det der är visst sant, men för att tala uppriktigt, så var det kanske ditt rykte som förträfflig landtbrukare, och ännu mer dina skrifter och tal, hvilka jag med serdeles intresse läst, som gjorde att jag icke kunde motstå lusten att förnya vår bekantskap., Bengtson kände sig smickrad, blef fullkomligt blidkad, och skakande min hand, som olyckligtvis nu var obetäckt, sade han helt upprymd: Ja, Jag mins du ville alltid vara hemma i vår litteratur: och det gläder mig att du läst hvåd jag skrifvit och att du intresserar dig för landtbruket — en sak, som du allsvicke förr var fallen för. Åb, det är helt annorlunda nu, sedan jag blifvit äldre; jag var bara pojken när du reste från Upsala.n xJa, och bara en stor spefågel sen, vill jag minnas.s Det är alldeles borta. Så mycket bättre — ty, uppriktigt sagdt, var jag riktigt rädd för dig; du var så förbannadt odygdig., Bahl du gaf mig icke efter. Ne-nej, ne-nej, sade Bengtson mysande; men man förändras — det är nu fem år sedan, och du ser verkligen något stadigare ut — men din lust att klä dig och vara sprätt, den ser jag du ännw icke bortlagt; men ämnar du slå dig på landtbruk, så duger det min själ icke. Arnold, som roat sig med att fånga flugor. hvilka oupphörligt flögo oss i ansigtet och med giriga och oförskämda maner kröpo härs och tvärs på 085, blandade sig nu åter i sam talet och inledde vår värd i en vidlyftig beskrifning om odlingar, förbättringar, inrättningar, brännerier och himlen vet hvad, och