Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 3

(Insändt.) Osäkerheten i Calmar län. Följande tilldragelse torde böra komma till allmän hetens kännedom, säsom bevis på den oro och väd: för lif och egendom, som mäste räda hos innebyggarne i Calmar län under den tid de från nämnde länshäkte förrymde lifstidsarrestanterne ännu äro på fri fot och i tillfälle att fortsätta sin verksamhet. Sedan herr doktor A. J. Wetterberg på Tveta söndagen den 12 dennes bevistat gudstjensten i Tveta församlings kyrka, öfverfölls han under middagssömoen af en aning att de förrymda bofvarne om natter skulle göra honom besök. I anledning deraf underrättade Wetterberg sin hustru och en på besök ankommen gäst om denna aning och öfvertalade den främmande att qvardröja öfver natten för att biträda vid det förmodade försvaret; hvarjemte Wetterberg laddade sina 4 bössor och för ytterligare säkerhet tillsade en arbetskarl att öfver natten ligga i köket; men Wetterberg försummade att ladda sin studsare, emedan han icke kom att tänka på dess större anrändbarhet emot hagelgevären. Efter det fönsterluckorna i hela huset blifvit tillskrufvade, vakade Wetterberg, hans hustru och den främmande. Klockan 11 på natten förmärktes försök göras att bryta upp fönsterluckorna. Bofvarne försökte först uppbryta luckorna för kammarfönstret der nvänarne då voro och under hela tiden haft ljus wrinnande. Wetterberg gaf dä tillkänna att husets nvänare voro vakna; men sädant oaktadt försökte, ;fter en kort stund, bofvarne att bryta sig in genom ere fönsterluckor på en gäng. Wetteroerg uppväckte lå pigorna och arbetskarlen, som läg i köket, och dä bofvarnes mening att på en gäng genom flere fönsterluckor med väld intränga nu var uppenbar, och följaktligen, då de visste genom Wetterbergs tillsägelse att husets invänare voro vakna, dämera icke stöld, utan rän eller dråp kunde vara afsigten med deras ihärdiga inbrottsförsök, varnades bofvarne af Wetterberg att han skulle skjuta den som öppnade nägon fönsterlucka och söka intränga. Ljus upptändes i alla rummen för att kunna se. Folket i huset anbefalldes inträda i kammaren för att lemna fritt skottrum ät fönstren. Gevären spändes och Wetterberg tog på sin lott försvaret af tre fönster, den fremmande ett. Försöken till inbrott fortsattes derefter under tre timmar till kl. 2 på morgonen, utan att likväl lyckas. Wetterberg lät då arbetskarlen från vindsfönstret i huset uppropa det öfriga gärdsfolket, 1ä bofvarne ändtligen aflägsnade sig. Ehuru, sedan en efter annan af gärdsfolket infunnit sig, skall efter bofvarne anställdes, kunde ingen af dem anträffas. Om Wetterberg haft sin studsare laddad före inbrotisörsöken eller sedermera kunnat lemna uppmärksamheten på fenstrens försvar nog länge för att hinna ladda studsaren, hade han lätt genom springorne ä fönsterluckorna kunnat med studsaren skjuta nägon af väldsverkarne. Man ken lätt tänka sig Wetterbergs och hans folks belägenhet under dessa tre länga timmar. Enligt en annan underrättelse frän en possessionat i trakten klagas ock öfver den störda freden och osäkerheten för bofvarne, hvilka dagligen i grannskapet