Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 2

och den bekanta gåfvan till en barmhertighetsinrättning, aterstodo ännu penningar, som aldrig kommit inför unga herrns näsa elter till hans kunskap. Dessa penningar deponerade gubben hos mig, utan qvitto, och gjorde mig till förvaltare deraf, mot en så hederlig procent, att jag icke skulle på gamla dagar frestas att stjäla alltsammans. Dessa penningar finnas nu i behål!, Gudskelof, i goda inteckningar. Gubben förordnade att jag skulle dölja dem till dess det visat sig, att du fortsatte såsom din egen hvad du börjat såsom lärling. Först när du sjelf förvärfvat dig förmögenhet, så skulle jag öfverlemna dem ät dig. Nu vill jag bli af med sitrunten. Hvar har farbror bevis på dett der? Hur skulle den försigtige Ekman kunnat lemna ut penningar utan qvitto, utan redogörelseskyldighet?, Dumhufvud! Var han icke en bottenärlig karl?s Jo, visserligen. Nå, skulle han då icke tro en dylik? Hvasa? Tror inte du att jag är ärlig karl? Qvitto? Hvad är det för prat? Tror du inte att jag får visa honom qvittot på ditt belåtna ansigte i en annan verld? Tror du inte att det blir strängare redovisning för uppburna medel inför Vår Herre, värre än inför kammarrättens revisor? Hvasa? Ta du emot pengarna, tig och tacka Ekman, Gud och migl: Om saken är som farbror säger, så är det bäst att anslå alltsammans till en barmhertighetsinrättning. Dumheter; för att det skall slås i halsen på snåla embetsmän och förvaltare och ksamrerare och sysslomän och revisorer och fan och hans mor? Nej, gosse, det ir hundratusen riksgälds, efter to års upplupna räntor. Ta dem sjelf, förvalta dem son en christen. Det är bara flärd och lättja att ge till dlmänna verk, när man sjef kan göra godt i stort. Tay emot pengarna, gör godt med dem och tacka Gud, annars skall fan ta dig. Efter någon begrundning svarade Ekman: Nå väl, jag skall taga emot dem, och förvalta dem som farbror säger., SLUT.