(Införes på begäran.) Beriktigande. En spefogel roade sig nyligen med uppdukande i Bore at en historia om försäljning pundvis af en dyrbar boksamling, som skulle vara efterlemnad.af framlidne brukspatron Adlerwald på Skultuna, och Aftonbladet hastade att aftrycka denna historia till de sinas förlustelse, — nägot rätt oskyldigt och i vär på roligheter fattiga tid välkommet, hvarföre man tyckte att den värde ledamoten af sällskapet för nyttiga lögners utspridande icke borde vid detta tillfälle förmenas i sitt bestyr; men sedan saken nu börjat fram. kalla blandade känslor och en olycklig delegare Hammarsköldska konkursmassan, efter att först med sin lekande penna hafva gifvit nädestöten ät de arma kuratorernas förständ, på fullt allvar frågar, huruvida berörde kuratorer kunnat anse sig berättigade att på det omförmälda sättet bortslumpa massans tillgängar; så innefattar detta en anledning till den genfrägan, hvarföre, innan insändaren gaf luft åt sitt synbara missnöje, sökte han icke först skaffa sig upplysning om sanmfärdighetea af sjelfva uppgiften? En sädan upplysnings inhemtande hos kuratorerna skulle erfordrat mindre tid och kostat mindre på hufvudet, än den vidtagna offentliga omvägen. Emellertid vill man nu trösta litteraturens uppskakade vänner dermed, att de dyrbarheter af den Adlerwaldska boksamlingen, som ä en vid Skultuna nyligen hällen