Aftonbladet – 20 oktober 1851, sida 2

sDet är bra,, tänkte hofrättsrådet, han är uppmärk sam, fastän sjelf osynlig och tillbakadragen i sällskap Jag har med flit aldrig talt till honom, för att dest bättre kunna verka för hans bästa. Nå — sade ha högt — hur går det med frieriet? Vill icke den söt flickan ge med sig? Ännu är ingenting bestämdt., Herrn tycks icke vara angelägen, hvafalls? Det är på en gång min fosterfars och min egen ön skan; då den är understödd af hennes egna föräldrars så anser jag opassande att icke låta den unga flickan sedan jag en gång högtidligen begärt hennes hand, sjel inom den tid hon utsatt, bestämma sitt svar. Ar de Guds vilja, så blir hon min, annars icke., Huh, huh!s hostade hofrättsrådet. som hörde till de förra århundradets klentrogne, en fästman måste var enträgen, visa sig artig, ge presenter, sucka litet, se blel ut, kamma sitt hår bättre än herrn, bjuda på små utfär der, på spektaklet, på koncerter med mera sådant., Unga Ekman var, under hofrättsrådets tal, sysselsat med att räkna upp inkomsten för dagen ur lådan i di sken. Midt framför honom låg redan en hög med löspenningar, och i handen höll han en större sedel. Säg mig, herr hofrättsråd, hvilket är mera värdt, denna sedeln, eller denna hög med slantar.s Sedeln troligtvis., Ja, jag tycker på samma sätt; när jag har tillbjudit en qvinna min trohet för hela lifvet, så bör det röra henne mera än några små artigheter. Karlen är inte dumo, tänkte hofrättsrådet, ;skada bara att qvinnorna äro dumma ; alimänhet. Är gubben tillgänglig?. frågade han högt; han har sagt åt Alm at han vill tala med mig, och jag har icke tid på någon annan stund än nu denna vecka, och kanske det är frågan om att göra testamente till hennes fördel, och då bör man icke försumma sig; den gamle kan falla ifrån hvar dag som helst.n Jag önskar. att han måtte lefva så länge som möjligt. Dum önskan, min unga herre, det är bättre att sitta än att stå, bättre att sofva än vara vakem, och det hög