De enthuusiastiska ropen: plefve Kossuth! ackompagneerade af fanfarer, afbrötos nu af en sång-körr, hvilken på melodien: -O, yngling, om duu hjerta har,, afsjöng följande af Carlen författtade verser: Flyg ttid, o flyg — mät ut till slut deen nog fördröjda stund, då trikivolorens duk fälls ut kring verldens frälsta rund! Till fota lagd är svekets vakt kring fridens förste man; och ödets bud stär fram med makt: Allt hvad man vill man kan!n) Men död oeh hån är än den lön, som jordens ädle få.... Fall nted, o mensklighet, i bön attt tiden skynda mä! Från ststormig strand i mist och natt vii se en framtids-syn: der skäöldrar upp en stolt fregatt, enn bäk vid himlens bryn. Der bllixtrar hämdens blanka stäl i :frie kämpars hand. Sin hamn de se — ett säkert mäl: de konungs-lösa land. Det är ej natt: en slafvisk hop, som vext i nädens hus, skymt dagen bort.... Med hesa rop deen flyr för tidens ljus. Allt höögre hägrar skeppet opp utitöfver rymdens famn. Triumfif! Läs skriften på dess topp: I 1 FOLKEENS HELGA NAMN! Flyg, t tid, o flyg — mät ut till slut dewen nog fördröjda stund, dä trikickolorens duk fälls ut kriring verldens frälsta rund! Sedan omnedelbart härpå nya lefverop följt och orkestern spelat Kossuth-marschen, uppträdde hr notarius publicus S. J. Callerholm och föreslog följande skål för Ungern: M. H. Dä i fordna tider den snillrika man, hvars enskilda namn sedermera blef de österrikiska suveränernas förnämsta titel, när Cesar triumferande satte sin fot på den döende romerska frihetens nacke, då, säger en gammal romersk skald, skyndade Olympens lättfärdiga gudar att hylla segraren, men Cato slöt sig fastare, in i döden, till den besegrade : pvVictrix causa diis placuit, sed vieta Catoni. Sädana catwviska tänkesätt och sympatier hafva äfven i vära daagar vid Ungerns fall varmt och högJjudt gifvit sigg tillkänna vid Missisippis stränder och vid Themsenss3, och det vore i sanning ett lika så bedröfligt som fförunderligt tidens järtecken, om de ej äfven skulle spörjas vid Mälarens. Framför de oförgängliga taflor af manligt kämpande fosterlandsanda och frihetskärlek, hvilka Sehweitzare, Nederländare, Nordamerikanare tecknat på häfdernas upprullade duk, kan Svenska folket med ädel sjelfkänsla, såsem Corregio, utropa: Afven jag är målare! — Svenske män! Det är i Engelbrechts, i Sturarnas, i Gustaf Eriksson Wasas vördnadsbjudande namn, som jag uppmanar eder att nu på fädlrens vis tömma en skål, en bragebägare i gudaskymniingen, för Svenska folkets själsfrände, för det tappraa och ädla Ungerska folket! Friheten, säga med hännlöje hennes belackare, är död i Ungern; men vi här upppe i Norden, vi tro enfaldeligen, att, liksom Synaggoge-öfverstens dotter i evangelium, det ädla vifvet ickke är död, men sofver. Lefve friheten! Lefve Ungern2! Ater ljödlo lifliga lefverop, åter ljöd ifrån orkestern en vacker ungersk nationalhymn; glasen fylldes ånyo, och ungraren, löjtnant Manovill uppträdde och utbragte på tyska språket följande tacksägelseskål till sällskapet: Dä jag samnolikt af detta ärade sällskap är den, som stätt Kossuth närmast, och då den sista af de skålar som blifvit föreslagna, likasom hela denna fest, rör mitt kärsa fädernesland, sä tillåter jag mig, att på Kossuths ooch Ungerns vägnar uttala nägra tacksamhetsord. J, mine bererrar, som lefvtn i ett land med en sedan uräldriga tideer bevarad fri statsförfattning, J förstån lätt betydelsern af en man sädan som Kossuth; att J gören det bevvisar denna sammankomst, för hvilken jag, i hvarje: äkta Magyars namn, säger eder mitt hjertas djupaste tacksamhet. J förstän Kossuth, säger jag, ty han äterkallar minnet af edra egna store män; J förstän honom, ty ehuru den bästa och ädlaste Unpgrare, tillhör ban dock, genom sina äsigter och sträfvanden, alla fria nationer. Kossuth är född i armodets sköte och egen kraft banade honom vägen till hvad han blef. Knappast hade han börjat sin politiska bana, som tidigt nog förrädde den blifvande statsmannen och frihetskämen, förrän män med förpestad fångelseluft sökte hämma den wappåtsträfvande anden. Hans medfängar dukade underr för den härda behandlingen, men Kossuth, stark tilll själ och kropp, ägnade, med oförminskad kraft, dden ätervunna friheten ät fäderneslandets väl oeh förenaade sig med Ungerns utmärktaste män i sträfvandet till detta mål. Säsom redaktör för en omtyckt och rmycket läst tidning, visade han hvad fädernesland vaar, och hvad det borde och kunde vara. Dä striden maed ord var utkämpad och svärdet skulle gifva utslagett, öfvertog han, stäende i spetsen för det ungerska parlamentet, landets inre förvaltning, och frambragte de underbara stridskrafter, som visat verlden hvad Ungern förmär, då det ledes af en person, som kan framkalla dess tillit och enthusiasm. ; En enda sraghet har historien att förebrå Kossuth ; den hedrar menniskan, men var ett fel hos statsman-; nen. Hade han lätit den afundsamme förrädaren undergå det förtjenta straffet, vid det första tecknet till hans olydnad, sä hade Ungern varit räddadt, och Kossuth sjelf hade icke med blödande hjerta måst lemna ett fädlernesland, so.n han öfver allt annat älskade. Dock kan tdet ej vara min afsigt, att här gifva en bild af dessa olyckliga tidsförhällanden, de äro derför alltför nya och kända; blott en reflexion tilläter jag mig ännu. Verldshistorien, som med skarpa drag tecknar de regerandes gerningar, skall knappt kunna göra det för efterverlden troligt, huru ett land kunnat bortjaga och bannlysa sina bästa söner. Historien skall äfven bevara de länders namn, som lemnat de flygtiga ett rytt fädernesland. Jag tackar Eder, M. H., som så vackert visat edert deltagande för Kossuth, hvars namn skall lysa i historien säsom en klar stjerna, och för hans betryckta fädernesland! Hvarefter magister Soklman uppträdde och föreslog skålen för Turkiet, ungefär sålunda: M, D. och H.! Nägra särskilda omständigheter gifva oss i dag anledning till att dricka en skäl, som väl eljesst i allmänhet icke kan päräkna nägra synnerliga syrmpathier här, en skäl för ett folk, som man visst ickse kan kalla för en frihetens och framätskridandets föörkämpe bland nationerna och som icke företer nägom bild af inre storhet och kraft. Det har funnits en tid, dä Turkiet egde yttre glans Mu NN TE a 0