Aftonbladet – 20 oktober 1851, sida 2

, oe . ss or a, oo CJ VA AULA UC;å gagna statens navigationsskolor för undergäende af a Styrmansoch sjökaptens examina. Denna förbere;dande navigations-undervisningsanstalit, hvars lokal är it 1 tr. upp i huset 24 10 vid Lilla Niygatan, förestås elaf pastor A. E. Holmberg. : lFANA nn i Hossuth-festen. Enligt hvad som på förhand varit annonYseradt, ägde ilördags afton, uti ar De la Croix Istora salong, en enkel glädjefest rum till firande af den ungerske Patrioten, L. Kossuths befrielse ifrån den s. k. interneringo., hvari han blifvit hållen af den turkiska regeringen, på Österrikes och Rysslands vägnar. Några stora yttre anordningar voro ej vidtagna; endast i ett af rummen närmast intill salongen syntes en större transparent, föreställande Kossuth jemte sin familj uppå :akterdäcket af fregatten Mississippi, på hvars masttopp de amerikanska och ungerska flaggorna svajade, vinkande ett afsked till Turkiet, till Europa. På en af vimplarne lästes inskriften: Lefve friheten! — En upphöjning i salen utgjorde dels rummet för orkestern, dels tribun för Italarne. Kossuths porträtt, bekransadt af friska blommor, fanns till närmare åskådande på en särskild plats. ) Sällskapet samlades straxt efter kl. 7 och uppgick snart, efter hvad som uppgafs, till fett antal af nära 200 personer, hvaribland Iflere fruntimmer. Der observerades inga af egentligen s. k. högre dignitärer i samhället; men något betecknande var, att saumtlige Rikets IStänders revisorer af Borgareooh BondeIstånden, således alla de hufvudssakligen valda Irepresentanterna af svenska folket, som i I Stockholm f. n. finnas, voro samlade här en corps. — Emellertid var på detta sätt samJmankomsten fri från alla störande elementer, Idå alla deltagande syntes vara lifvade af en Igemensam tanke. Detrådde också mellan alla Jen anda af hjertlighet och allvar, som man Jsältan finner i en samling af så många, till större delen för hvarandra obekanta personer. Sedan, under det musiken spelade ungerska marscher och andra nationalstycken, en sexa blifvit intagen och borden afröjda samt bålar framburna, uppträdde först på talaretribunen hr S. A. Hedlund, och föreslog skålen för Kossuth 1 följande ord: Vore ej det ämne, för hvilket jag wtber mig eder uppmärksamhet sä stort, skulle jag bedja eder om ursäkt för att jag vägar först här uppträda, och om edert öfverseende för det sätt hvarpå detta sker; nu må dock all tanka på det egna jaget försvinna, vore den äfven aldrig sä väl inbäddad i ödmjukhetens ord. Då handlingen innebär en anspråksifullhet är det dessutom icke värdt att läta talet kllinga af blygsamhet. Den anledning, som här samlat oss är, säsom vi alla känna, önskan att uttrycka värt deltagande och vär beundran för en stor och hvad mera är, en ädel man. England har med stora festligheter beredt sig, att värdigt emottaga Laios Kossuth; han har utan tvifvel redan landat på stranden af detta, det friaste och derföre äfven lyckligaste och tryyggaste land i Europa, och tryckes sannolikt i detta ögonblick till ett ädelt folks varma hjerta. Det mar länge varit Nordens lott, att få på afstånd och i yttre lugn betrakta verldshändelserna; men detta har icke hindrat oss att med deltagande, med af glälje klappande eller af sorg blödande bjerta följa frihetens kamp, seger eller undergäng uti Europa. Ett uttryck af ett sådant deltagande är den sammankomst, som här i dag äger rum, den enkla fest som blifvit anordnad att fira den ungerska frihetshjelten, den förste medborgaren på jorden,. Det är upplyftande för oss andre, svage menniskor, det är stärkande för vär morali:ska kraft, det är ett af värt hjertas största behof, attt få hvila med vär tanke och känsla vid nägon stor poersonlighet. I sådane högtidsstunder lyser ögat af :enthusiasmens tär, sväller barmen af ädla och goda fföresatser. Må vi ej, j vänner! läta sädane stunder gå förlorade! Må vi upprepa dem ofta och gömma minnet utaf dem djupt i vära hjertan! Af personligheter, som väcka sadane känslor, personligheter som vi eljest äro vana att söka i de försvunna tider, har samtiden åtminstone en, det är Ludvig Kossuth. En hyddans son, säsom de fleste af historiens store män, blef Kossuth sitt fäderneslands förste man, under de dagar, dä detta land fick frit skänka sin hyllning ät den det ansäg värdigast. Dock bestär ej hans storhet i denna korta, yttre glans; den bestär ej ens uteslutande i hans snille, hams vältalighet, hans ordnande och skapande statsmannaförmäga, hans personliga mod att trotsa stridem, hans kraft att leda ett lands öden: den framstär ännu högre i hans ädla och rena afsigter — rena Ätminstone så vidt menniskor af alla hans handlingar förmå dömma, ty djupet af hjertat ser blott Gud — i hans glödande kärlek för sitt fosterlands frihet, sjelfständighet och kultur, i hans sjelfuppofring, i hans kraft att bära lyckan så väl som olycean, med ett ord, i de moraliska egenskaper, i de dygder, utan hvilka all annan storhet är ringa, inför hvilka den förbleknar, säsom mänen för solens ljus. Häruti lig. ger Kossuths högsta storhet och företräde framför anIra samtidens lysande män; häruti finnes förklarings;runden till den enthusiasm, hvarmed han städse följles af det ädla folk, hvars förste sor han var och ir, en enthusiasm, som ej slocknat med hans makt — säsom man eljest sä ofta finner — utan som följer äfven den biltoge med sin välsignelse och sina böner. Ty, m. h., blödande ur tusen säår,, suckande vid en onaturlig beherrskares fötter, förvarar det ungerska folket Ludvig Kossuths namn i troget Ihjerta. — Intet lidande har kunnat utplåna det, och diå Aet i dessa lyckans dagar gär öfver den ungersk? bondens läpvar blottar han sitt hufvud och höjer blicken till himnelen med en tyst, men innerlig bön. Så kan ett olk älska! En sådan känsla är helig! Lätom oss ej töra den med vära blickar! Lätom oss tacka Gud, tt det gifves en man, som är värdig em sädan hänifvenhet af en fri och ädel nation! Läåssom oss högt ttala vär beundran för denne man, hvillken, emottaen af en annan verldsdels öppna famn, följd afsin ations tärade afskedsblickar, utgör ännu en föreingslänk emellan den nya verldens fria folk och den amla verlden! Lätom oss dricka en skäl för denne 1an, som utgör den skönaste personifikation af frietens och fosterlandskärlekens höga ideer! Lefve udvig Kossuth! Eljen Kossutho! TEEN rsafton. sedan krvddhaden hhfuit ectunaed a -S ee rv vw -—-—