Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 2

Ibetraktande blick, och vid bordet var hon urdanskymd laf den ofantliga fru Schlaf. Fru Alm förde honom till en soffa och bjid honom sitta bredvid sig. Han lydde henne och vågade nu först närmare betrakta henne, under det de vänligt sarmtalade om sitt första möte. Oaktadt fru Alm redan öfverskridit femtiotalet, och blifvit moder till flera barn, af hvilka Clara var det yngsta, hade hon bibehållit raånga af sin ungdoms behag. Ungdomens doft var visserligen borta, I men dess friskhet hado bibehållit sig ända tills nu, ho hade hvarken, såsom fru Schlaf, frossat i öfverfiödet a Isinliga njutningar, eller förtorkat af sjelfviskhet, såsom mamsell Stenrik, hon hade tillbragt sin tid uti hu derlig verksamhet. a milda mjukhet, samma väsende, samma frid fanns gver, luftigheten hade förän. drat sig endast till bestämähet, och blickens svärmeri till deltagande. Den vid aderton är beundrade tryckte vid femtioett hans hand, med samma mjuka och hjertliga, men passionfria hand, som då hon fordom tog af sked af honom ti hällregnet. I Det skulle varit hon ändå, tänkte gubben iuom sig, med ct visst nöje med sin lott, ovanligt hos honom. I Men! ängrade han sin af blott Gud bemärkta jöfverilning, tryckt2 hennes hand med tacksamhet tillbaka. pEruns dotur är bra Nk sin mor, jag tyckte att jar såg en uppenbarelse från min ungdam. I Det är en frum och beskedlig Zicka, det skulle fägn: mig om herr Ekman tyckte om henne.n Hade jos con som så skulle jag önska henne til maka åt honemw.. ;Ilerr Ekman nav ju En förtröfilig gossol men oskyldig s b Han ser mycket hyggli terson fn xo han är redan trettio är. Nå in Sj ut. Sedan vi ex sång fåt sår den äran att se herrarna, pas jag herrarna helsa på oss. Om sönd: i ha vi aldrig annars något frem. mande, men våra Viur 1å välkomna. Vi äro ju gamla vänner, herr Ekman ? Ja, det har jag varit allt sedan — men det är m i a — jag lefver upp I en ny trof Hig verklighet, jag har icke umgåtts i verlden med någo! imenniska, men här trifs jag, är allt så ljust oc! Imildt, — bara det inte vore något fremmande.v Nå ja, stanna qvar till aftonen, blott ett par intim: Istanna qvar, de öfriga skiljas efier kaffet.o Af hjertat gernä, jag finner mig så väl härinne. (Forts. följer.) i I I i förbi med blotta ni