Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 2

vind. Ändtligen gick det för sig. Då lyfte hon cen smula på sina tjocka ögonlock, öppnade ett par tjocka, bleka läppar, log med en tandlös mun och sade: När jag tänker efter, så är jag också en gammal bekant med herr Ekman; ty i min ungdom, jag tycker att det är femtio år sedan, fastän herr Ekman nog har rätt, att det blott är trettiotre — jag har så dåligt minne nu, sedan jag blifvit så fasligt gammal — jaså, bara trettiotre år sedan vi altid träffades i Storkyrkan. Vi voro begge unga den tiden, jag bara barnet, ijugo år, och herrn knappt trettio, tror jag; jag minnes att vi sågo p hvarandra med vänliga ögon, fastän vi a!drig talades vid; jag kände herras namn, men herrn inte mitt, men det fär jag lof att säga uppriktigt, att hade herrn bara sa ett halfdraget ord, så hade herrn gerna fått mig till hustru. Hå, hå! ty jag tyckte bra mycket om herrns utseende och hörde af alla att herrn var en hederlig och välbergad karl. Men herrn sade aldrig ett ord, och så kom min saiig man och friade. Herre Gud! Ian var slagtare och ca bra karl, hvad skule jag göra? Jag gifte mig med honom, och vi hade tolf barn tillsammans, hvaraf nu bara lefva, gunås, sju flickor och två pojkar. men de ä gifta allesamman och jag har nu, Gudsko.of, trettio barnbarn. Nu har jag en gang uttalat nutt hjertas tankar, som jag aldrig gjort förr, nemligen att jag hellre skulle velat ha haft herr Ekman till man, än den jag fick, fastän han också var en bra karl; men han ia död, och herr Ekman lefver än.v rJa, jag säger nästan detsamma, sade mamsell Stenrik; hade herr Ekman vändt sig till mig med ett uppe frieri, i stället för med ett tiggeri, så hade jag ej noka jen så hederlig man min hand.v aGud vare evigt lofrad, som stängde min mun och ; nig. blygo, t okman; ;jag kunde, om jag var oförskämd och 1 på mig sjelf, haft endera a dessa vidunder på ha! benrangilet eller költmassan !. Och skulle herr Ekman fria ännu i dag og der nppriktiga fru Schlaf, Gud vet om jag icke skulle lät: ,beveka mig; det skulle bli en glädje för mina barn oc! barnbarn att fi en så hederlig far! Det svartnade nästan för gubbens i vil tanke latt oförmodadt bli tillbjuden en så ofantlig hu !dertill sju gifta döttrar, två söner och trettio barn! ban, som tillbragt ett långt ungkarlsiifs er ! Skulie herr Ekman någonsin tänt t menade mamsell Stenrik, så vore det väl lämpligast f herr Ekman att taga sig en alvarsam flicka, sådan t exempel som jag! nå 5, Uv