Aftonbladet – 15 oktober 1851, sida 2

Det är i dag onsdag, du får mangla i morgon., Kläderna ä ju inte torra än, och inte utdragna. De få manglas våta, eller ligga till nästa vecka. Men alla mina duktyger ä i tvätten. Så får jag köpa nya dukar för tillfället. Ja, men di ä inte färdigsydda, och inte tvättade. Nå så mangla dina saker om fredag, och göringenting om lördag, så skall jag beställa hela appareljen hos en värdshusvärd, det är mindre besvär, ingen skillnad i kostnaden och blir bättre gjordt. Som sagdt om söndag., Men hvad skall man säga? Man skall säga att det var en ovanlig middag; och torka sig om munnen. Nå, som du vill. Behöfver Clara något nytt, så får hon köpa hvad hon behagar. Någonting ovanligt måtte vara på färder, tänkte frun, pemedan han är så frikostig. Äfven Clara anade någonting ovanligt. Lisette hade oupphörligt talat om att mamsell skulle gifta sig, hade lagt patience och funnit att en friare skulie komma, med ljust hår och blåa ögon, och hade sett i kaffe att hon skulle få mycket presenter. Nu slog detta ssta in, hvarföre kunde icke äfven det andra inträffa? Ehuru mera bildad än fruntimmer i allmänhet, låg Nikwvil alltid en smula vidskepelse qvar i hennes bröst, i frigan om det för en flicka alldravigtigaste på jorden, n:mligen den tillkommande mannen. Dertill kom att Lisette varit så ifrig och enträgen, alldeles som om hon varit beställd dertill. Kanhända hade pappa sjelf i hemlighet uppdragit Lisette, att tala om giftermål och vända Claras tankar derpå; kanhända hade han någon friare i bakhåll, hvilken han ville gynna. Ack, min Gud! om det vore han, som spelar så väl hvarje morgon vid solens uppgång! Han och ingen annan! Ack! det skulle bli ett ljufligt lif! Jag finge sitta hela dagen vid mitt fortepiano, jag sluppe ien stränga och ständigt missnöjda musiklärarn, jag had: ingen annan lärare än min älskade, och han ledde ch ackompagnerade miit spel med sina underbara toner!p 4 (Forts. följer.) i