Aftonbladet – 13 oktober 1851, sida 3

Mannen tömde i ett -andedrag hela innehållet, men Ekman, som kände en vedervärdig rabarberlukt på afstånd, betackade sig. Sedan man och hustru sålunda intagit besken, fingo de begge ett fryntligare utseende. Herr Millers första fru hette Maria Ekman?, Jar, svarade Miller. Hon var min fosterdotter; mitt namn är Ekman.o Mein arme mann har mit Sie ingen mitgift bekommen. Ja, jag erkänner det, och detföre har jag kommit att bereda någon ersättning derför.v Så hederlich! skrek frun. Aldenstund hön icke medförde något i boet, och blott efterlemnade en son att underhålla, så tillbjuder jag mig att mottaga gossen såsom min fosterson, hvarigenom herrskapet för alltid blir befriadt från hans underhåll och bekymret för hans framtid., Ja, ja-, svarade mannen med en suck och en mörk min, nog har jag haft bekymmer. Jag tackar kerr Ekman hjertligen för detta anbud. Min salig hustru har underrättat mis om herr Ekmans menniskovänliga och hederliga karakter.n Men, invände frun, det är en :så schnell knabe, ger oss så micken nytte, tuger till alle ting, så att det är en schstur ferlust fer oss att schleppe honom... Men jach hoppas att den gode herr gebe uns etwas exschättning., Åhnej! det är tillräckligt, min gumma, om :vår som blir upptagen af en så förmögen och hederlig mian.n Jach xv:1l icke schleppe honom uten erschättning. Han schall doch petale mich, jach blir gezwungen att hålle mick. en pigemensch, om jaeh schlepper den pojk. Om herr Ekman vill taga gossen med sig, så står det herr Ekman fritt,, sade mannen; bry sig icke om hvad min hustru pratar. Potz sakrementsker kerl! skrek hustrun, och gaf mannen en örfil... Men herr Miller hade tagit lika stark besk som hon, och var derföre icke god att leka med; han grep sin fru i håret, och lät henne dansa några hvart i kring sig, och kastade henne i soffan, under det non fäktade och skrek: jach vill inte schleppe den pojk!