Aftonbladet – 13 oktober 1851, sida 3

dra brynta varor, som fordra en stark men tilll jemns heten noggrann hetta. Bränningen sker med. vattenånga, som ur en vanlig ängpanna insläppes i ett korkskrufformigt jernrör, genom en inät detta sig Ööppvande och ätergången derifrän till ängpannam stängande ventil. Röret går igenom en ugu och kan der upphettas till smölthetta för bly, eller till gllödhetta om sä erfordras och den till nära lika hetta bragta längan utsläppes i ett särskildt rum, der de ämnen som skola brännas eller kolas blifvit inlagdaa. Den beta ängan är alldeles torr och utsläppes innaan den hinner svalna; till följd hvaraf ej heller de aaf henne kringflutna och upphettade ämnena fuktas påi minsta vis. Dä deremot den öfverhettade ängan sakmar äter gäng till ängpannans vatten, så kan den icke upphetta detta, och all fara för pannans bristning är härigenom förebygd. Uppfinnaren föreslog att nyttja detta upphettningsmedel: till bröds gräddning; men nägot försök har icke skett i detta ändamäl förr än helt nyligen, sedan en engelsman mr Lee tagit patent derpä. I Stonehouse vid-Plymouth har han efter denna princip anlagt ett bageri, som drifves med den fullkomligaste framgång. Bröden uppläggas här på smä jernvägnar, löpande på skenor in i ett stort rum af gjuljern, som utgör sjelfva ugnen och är afdeladt i flera våningar, medelst golf eller bredda hyllor af jern. Väningarnes dörrar stängas sedan, (och derefter insläppes öfverhettad ånga i ugnar. Emligttermometrar afpassas der hettan. för hvad som erfordras till de för tillfället insatta brödsorternas gräddming, och på en half till halfannan timmas tid är denna verrkställd. Ångan utsläppes dä, dörrarne öppnas och vragnarne med brödet utdragas. Brödet säges vara ojenmnförligt bättre än samma slag på vanligt sätt gräddadt. stR NRADALAR ET NN rg ST RER RAR AN SPE DETTA