Aftonbladet – 13 oktober 1851, sida 3

— Det har länge varit tvist om 1846 ärs närings förordning skulle gälla äfven för åkare i Stockholm, eller om ingen skulle få betjena hufvudstadens invånare med körslor, utan att, som det i skränas tid kallades, förena sig med embetet. Nägot prejudikat lärer ännu saknas och derföre torde utgangen af ett mäl mellan äkaren Olsson, som af hkandelskollegium fatt tillständ att utöfva äkareyrket, och äkarena Berglund, Lexell samt Tärning blifva af intresse. MNälet har i dag förevarit vid rädstufvurättens ö:te atfdelning. Sedan Olsson erhällit handelskollegii ofvannämnde tillständ, imställde han sig vid äkarestationen för att verksiälla körslor, men svaranderne, med Berglund i spetsn, lassade af hans äkdon, spände hästen ifrån och förde bort kärran; derjemte utdelade de ätskilliga oqvädinsord ät Olsson. Uppträdet förnyades fyra gänger. Svaranderna menade att de egt rätt att förhindra Olsson verkställa åkarekörlor, då han icke förenat sig med embetet. De af käranden uppgifna omständigheter styrktes dels af vittnendels erkändes de afsvaranderna. Emellertid blef mälet uppskjutet, emedan allmänna åklagaren, stadsfiskalen Mellbin, angaf svaranderna och synnerligen Berg lund att hafva med anledning af denna sak förolämpat honom. — Förhöret med förre arrendatoren Carlin, förre hembagaren Löfgren och kortfabriksarbetaren Fregga, ataf poliskommissarien Jäderin tilltalade att hafva från näringsidkerskan Lundqvist tillgripit 1800 rdr, fortsattes i fredags. Jäderin söker leda i bevis, att Löfgren före; stöldens föröfvande haft mycket ondt om penningar, i synnerhet som han till slagtaren Pettersson nödgats försälja ett väggur tör 6 rdr. Löfgren förklarar att klockan blifvit säld derföre att han icke behöfde densamma, äfvensom att han haft god räd på -penningar, hvilka han erhällit för en häst som blifvit säld till äkaren Andersson. Denna sednare uppgift har Jäderin bestridt, men nu erkände icke -allenast Andersson attsä var förhällandet utan vitsordades äfven appgiften af äkaren Carlsson, som vid liqvidens upp rörelse varit närvarande. Löfgren förklarade ått vittnet Petterssons uppgift icke vore synnerligt att fästa sig vid, emedan P. var ovän med honom derföre ati han gifvit honom öknamnet svenska juden. Jäde rin äskade derefter vittnens hörande derom att Andersson haft ondt om penningar, derigenom ätt han till förre poliskonstapeln Jonsson försält sitt lösörebo. Löfgren förklarade att det icke är troligt att Lundqvist haft så mycket penningar, emedan han är skyllig såväl bagare som bryggare. betydligare summor. Jäderin påstod denna uppgift vara osann. Skomakaren Quiberg hade nägra dagar innan stölden föröfvades observerat, att Carlin innehaft mycket penningar, äfvensom att betjenten Edholm förklarade at han vid samma tid sett Löfgren vara stadd vid goå kassa. Löfgren och Carlin begärde nu få höra et närvarande vittne, som skulle hafva hört att murarewrbetaren Bergström blifvit lofvad 20 rdr bko i hänlelse han vittnade gentilt, men denna begäran afklipptes tvärt med polismästarens förklarande att ransakningen i Poliskammaren vore slutad och mälet skulle till domstol remitteras. — Förre korrektionisten, skrädderiarbetared Fredelius eller Löfgren, hvilken varit tilltalad för flera grofya brott, greps nyligen vid Kolbäcks göstgifvare särd, sedan han stulit en ä bete gående häst, tillhörig kyrkoherden Hallgren i Bro prestgård, äfvensom en kärra och 2:ne selar, tillhörige bonden Carl Andersson i Häbo härad af Uplands län. Han hitom med fångskjuts, men försökte i Kastenhoftshäket att med ett af en matta sammansnodt täg hänga sig uti fönstergallret. Företaget upptäcktes af de öf ige arrestanterna, hvilka hjelpte honom ur sin kinsiga belägenhet. Vid de med honom hällna polisörhör har han lätsat vara vansinnig och kunde, oakadt flerfaldiga uppmaningar, icke förmäs att afgifva var på de frågor polismästaren framställde. Vaktnästaren Thelin upplyste vid förhöret i lördags, att redelii beteende endast vore förställning, helst han ti häktet talade ganska redigt och till och med kort örut, innan han uppfördes till poliskammareny, lofvat utt afgifra en sanningsenlig bekännelse om sina brott. Polisransakningen uppsköts på nägra dagar och Frelelius uppmanades under tiden besinna, att förställing icke kunde hjelpa honom frän straff för de brott van föröfvat. I dag hade F. äterfätt sin talförmäga och -uppduade en högst otrolig historia öfver ätkomsten till väst och äkdon. Han hade af en fremmande blifvit juden att äka, och denne hade derefter varit nog generös, att lemna äkdonet jemte Fredelius i sticet. Målet förvistes till vederbörlig domstol i Upala län. — Stadens drätselkommission har begärt och unler baron Sprengtportens öfverstäthällaretid erhällit tt förbud för varuegare att på stadens broar uppägga tyngre varor. I förlidne vecka hade ett fartyg inkommit med ryskt mjöl till Stadsgärdshamnen, och aror skulle uppläggas i ett magasin strax derbredid. Väginspektoren i södra viktualievägen Zetterlund it då på bron, med tillständ af stadens inspektor öf: er vägarne, hr borgmästaren Eklund, uppföra en riangel vid lossningsstället för att uppväga varan. Jetta ansäg parmmätaren vara olagligt och anmolade poliskonstaplar att kalla hr Zetterlund till poiskammaren, i tanka att denna vore behörigt forum. ör att slita tvister mellan stadens tjenstemän. Poismästaren hr de Maråe lät dock saken förfalla sedan. nspektor Zetterlunds ombud företett borgmästar Ekunds ofvannämnde tillständ. Eskilstuna den 4 Oktober. I gär hölls å nyoihärarande tingshus rannsakning med de för stölderne i forpa och Hammarby församlingars kyrkor anklagade; ch sednare på aftonen afkunnades dom. Säsom skyllige till stöldernas föröfvande dömdes: sonen J. E. sarsson Torpman och förre slottsknekten J. F. Jo ansson hvar för sig till 40 par spö, uppenbar kyroplikt och lifstidsfängelse ä fästning; samt hemnansegaren J. F. Eriksson från Hälla, för det han mottagit och nedsmölt Torpa-silfret, att böta dess redubbla värde med 909 rår bko samt undergå upenbar kyrkoplikt. Fadren Lars Torpman kunde icke t saken fällas. Mariestad. Drängen Martin Sandberg frän Sunnesata Skatteg. Källandsö har den 3 d:s på aftonen Nifvit genom skarpt skott så svärt sårad, att han dasen derpå afled. För gerningen är häktad hemmansgaren Sven Larsson i Sunnerstagärden. Omständigeterna vid mordet uppgifvas sälunda: Sven Larssons lräng Anders Danielsson hade förliden mändag, efter tt dagen förut hafva öfverfallit och slagit sin husonde, rymt ur dennes tjenst. Under veckan hade ;ven Larsson 2:ne aftnar blifvit ofredad medelst fönterinslagning och stenkastning i boningsrummet; och om han trodde sig hafva skäl misstänka den förymda drängen, ärnade han den tredje aftonen med karpladdadt gevär afvakta, och säsom han föreger, ära Danielsson i benen: dä han utkommit, anländer fvannämnde Sandberg till gärden, och troende, att lenne var A. Danielsson, lossar Sven Larsson skotet, hvilket träffade Sandberg i magen med den påöljd att dennes lif oaktadt den omsorgsfullaste värd j kunde räddas. — Torparen And. Johansson under Lagerstorp smeaby anträftades natten till den 27 September, flyande i blod ur 2:ne djupa sär i hufvudet, liggande. hjälslagen ä vägen mellan Lagerstorps by och La;erstorp Westerg. i Kinneveds socken. Mannen, känd äsom på starka drycker begifven, hade aftonen förut AAA RADE ETTER TREA