Aftonbladet – 13 oktober 1851, sida 2

hennes uppfostran förgäfves. Detta är den gladaste stunden i mitt lif. Hennes son är på den goda vägen., Sedan han hemtat sig något, frågade han: Är din far omgift? Jan, svarade gossen med en bekymrad blick. Din styfmor är elak mot dig? Det passar icke mig att tala om min andra mor. Det är rätt, min gosse. Men skulle du icke ha lust att komma till mig och stå i kryddboden? Ack ja, herre; mamma talte alltid så mycket om en kryddkrämare, som hade varit som en far för henne, och hon fick ändå icke stå i boden hos honom., Du tror således, att du skulle ha det bättre att få stå i boden ?n Ja, visst. Jag har så svårt för att lära mig någonting, säger magistern, och jag har alltid haft lust att komma 1 kryddbod.n Jag skall i morgon besöka din far och magistern., sade Ekman; gå emellertid hem och i skolan i morgon., Gossen började att gråta bittert. ;Hvarföre gråter du?s Ack, om jag sluppe gå hem, om jag sluppe gå i skolan.s Har du begått något fel? Nej, visst icke, men det är ändå så svårt.. ;Lugnadig, jag lofvar att taga dig i min tjenst, de må beskylla dig för hvad som helst. Men gå nu hem, och i morgon 1 skolan. Gossen gick. Ekman tänkte: Gossen behagar mig; är han ärlig och snäll, som jag har aledning förmoda, så gör jag en vinst att få honom. Ha han qvar något af sin mors icke qväfda onda anlag, si är det min pligt att hos barnet söka fortsätta och utvecsla de goda anlag, som jag försummade hos modren, genom mitt blinda hat mot musiken; som. förförde henne, och genom mitt tokeri att vilja gifta mig med henne., Den gode mannen var sträng emot sig sjelf. Hvad herr Ekman en; gång lofvat, det höll han, kosta hvad det ville. Hans ordhållighet var så känd, att hans muntliga ord ansågs lika säkert som en skriftlig förbindelse, Han hade en gång iklädt sig endast munt