Aftonbladet – 11 oktober 1851, sida 2

Kärngar och slynor och karlslokar och slyng!ar, trasiga som jag. Men för att få ligga der, så måste jag ge madamen, som rår om rummet, för 2 skilling socker.o Det var derföre som du kom in till mig nyss och köpte socker? . xJaså, var det hos herrn? Slaget hade förvirrat henne och hon förstod icke att bodkammaren hörde till boden. ,Visste du icke att det var synd, att ta utan att betala ?, Det var väl mera synd om mig? Hvem har lärt dig att stjäla? Stjäla? Ta kallas det. Stjäla? Fy, jag har aldrig stulit., Hvad menar du med stjäla? När man tar mycket, när man tar pengar. Jag tar bara sådant som kan ätas, men sällan, och bara litet. Hur länge har du lefvat som du nu berättar ?, Så länge jag minnes., Om du skulle få bo snyggt, äta dig mätt och få rena kläder, skulle du låta bli att ta?n Om jag får, så behöfver jag ju icke ta. Nå, det är bra. Jag skall draga försorg om dig, och om du är lydig och snäll, skall du få allt hvad du behöfver.n Söta herre, litet mera fikon, jag skall göra allt hvad herrn vill ! Ekman smålog sorgligt och uppfyllde hennes begäran. Han lemnade henne sedan åt den döfstumma gumman, lät tvätta och kamma henne, lät henne äta så mycket hon orkade, gaf henne nya kläder och kallade henne till sig efter en veckas förlopp. Nå, är du nöjd, barn?s Ja visst, söta herre, det är roligt att vara hos den döfstumma gumman. Hon är så snäll. Får jag vara hos henne? Nej, du skall få komma till en enkefru, som lofvat att emottaga dig och uppfostra dig till en nyttig och hederlig menniska. Hvad skulle du ha lust att bli med ti den? Kökspiga, söta herre, ty kökspigor äro aldra beskedligast mot fattiga barn. Aldrig skulle någon unge gå hungrig från mig., Ekman blef glad att finna ett drag af naturlig godhet hos bärnet, och hoppades att hon med tiden skulle lära