Aftonbladet – 11 oktober 1851, sida 2

eller ock en påtaglig misshushållning förenad med en obetinksam liknöjdhet för Gottländska folkbeväpningens vilja och bemödanden, latt i händelse af behof försvara sin ö och sina. I härdar. I I Det är nemligen väl bekant, att man söktl ,Inbilia rikets ständer, vid de tillfällen di anslag till gevärsförråden varit i fråga, att förI brukningstiden icke kunde för gevären beräknas högre än 25 år, oaktadt nationer, hvilkas armeåer äro i vida långvarigare årlig tjenstgöring än vår, beräkna 50 års brukningstid. Det är äfven bekant, att i enlighet med denna falska beräkning, de till gevärsförråden gifna anslag varit, i förhållande till vår armås styrka och verkliga behofvet, så öfverdrifna, att med skäl en allmän misstanka råder att med gevärens anskaffning, vård och kassering icke rätt tillgår. Det är tillika kändt, att de engelska gevären, såsom subsidiebidrag lemnades före 1812—13 årens krigsrustningar, som vi vilje minnas till ett antal af omkring 30,000. De äro således 40 år gamla. Det är slutligen bekant att desse gevär utdelades, och begagnades till armåerna såväl i Tyskland som vid Norska gränsen; att de således i nära två år varit i bruk under ständiga marcher och krigsrörelser; att äfven sedan under lång tid en stor del af ständiga armeen bibehöll dem; att såväl derunder, som ända tills nu de begagnats vid beväringsmanskapets årliga vapenöfningar; med ett ord, att de varit i vida längre bruk, än troligen något enda af alla de svenska gevär af 1815 års och sednare modeller, af hvilka likväl ett högst betydligt antal måste redan blifvit utdömde och sönderslagne, då regeringen alltifrån 182t och 1530 årens riksdag tills nu erhållit millioner för gevärsanskaffningen och likväl ännu förrådens otillräcklighet öfverklagas. Man finner af allt detta, att efter krigs förvaltningens egna uppgifter och förmodligen följda förbrukningseller hvad vi rättare kunde kalla förstörings-system, deticke borde kunne finnas några fullt brukbara engelska gevär i förråden, aldraminst 8000. Finnas de verkligen — fullt brukbare — bevisar således detta, att, på sätt vi antydt, Rikets Ständer blifvit förde bakom ljuset angående gevärsförbrukningen. Äro dessa 8000 gevär deremot icke fullt brukbare, så är den ej obetydliga kostnaden för deras förändrande till slagkrutsgevär ju så att säga förspilld, och misshushållningen synbarlig. Men derjemte förekommer, att om dessel gevär icke äro fullt brukbara, är deras afsändande till Gottland antingen en onödighet: ty till fredlig öfning kan omöjligen så stort antal gevär utöfver de nu begagnade vara behöfligt, och för inöfning i slagkrutsantindningen behöfves ej mångärig exercis; eller ock är det ett gäckeri med öns, det gemensamme: fosterlandet trogna och på sjelfförsvar sig med uppoffringar beredande befolkning; ty i fall behof uppstår, försvarar den sig bättre med ett brukbart flintlåsgevär, än med ett dåligt slagkrutsgevär. Vi-förutse, att man skall söka undflykter och invända att meningen med dessa gevirj blott är för fredlig öfning och att brukbara krigsgevär komma att till Gottland öfversändas. då behof uppstår. Men äfven näremot bör enhvar, som vill allvar och omtanka i vårt försvarsväsende, protestera; ty det finnas tio anledningar mot en,. att i den stund Gottland:s befolkning behöfver gå till sjelfförsvar, inga sändningar från fastlandet blifva möjliga. Ati lemna ön utan ett fullt tillräckligt antal krigsgevär, är och blir således en ansvarsfull uraktlåtenhet. Slutsatsen af alltsammans måste blifva — att det är något oförklarligt inom området aj vårt försvarsväsende. RR — Posttidningen i går reproducerade wl Morgonbladet den notis, att Kongl. Maj:t ptill-. låtit att löjtnanten vid kongl. andra lifgardet, . Fredrik Wahlfelt, får emottaga direktionens för Stockholms stads läroverk förordnande att tills vidare förestå öfverläraretjensten vid institutet : (P. T. menar: gymnastiska centralinstitutet). — Morgonbladet u.:vi att detta skett på direktörens (skall väl vara: direktionens?) för nämnde undervisningsverk anhållan. Som M. B:s notis föreföll nog besynnerlig, att ej vara apokryfisk, ville vi invänta Post o. Inr. Tidn:s meddelande härom. P. T. har visserligen citerat M. B., men gör det utan beriktigande. Uppgiften torde således kunna anses pålitlig. Det skulle då verkligen vare förhållandet, att icke löjtnanten sjelf, utan direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, gått in till K. M. för hans räkning med . en ansökan, och att H. M. bifallit en sådan ansökning. Man måste medgifva, att allt detta är ganska kompläsant. — Posttidningen, som alltid ägnar sin uppmärksamhet åt småsaker och biomständigheter vid ett ärende, aldrig åt ärendets hufvudsak, harien artikel kallad: Olivecrona contra Juele, haft en framställning, som icke i ringa; ste mån rörer nämnda herrars tvist; den ärl, blott en undersökning huruvida en af A. B:s fö-. regående artiklar i ämnet varit författad af! A. B:s redaktion eller ej. — Vi ämna alls icke lr besvara sådana inqvisitoriska undersökningar: : k P I vill P. T. sysselsätta sig med sjelfva saken, l, så äro vi deremot beredde att ingå i diskussion om ämnet. I Att prof. Juel i sin replik tillät sig yttra, att den ifrågavarande artikelns författare har ingen del i.A. B:s redigerandes, ville vi förl Blaine FEETSETATE ET TUE ASL NV PAN POM ET NPR AFTER ADAM ;Kärngar och slynor och karlslo tallrik. siga som jag. Men för att få ligga och tömde madamen, som rår om rummet, för