Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 2

ingen helt och hållet den främmandes akting och vänskap. Således hade Henrik knapvast hunnit lemna sin förre fosterfar, förrän an funnit en ny; ty amerikanarns uppförande notsvarade fullkomligt denna heliga titel. Så snart man anländt till Neworleans, tog len gode köpmannen den unge grefven i sitt us och sökte sjelf att för honom lätta de örsta stegen på hans nya bana, i det han yersonligen undervisade honom om alla de nedel som handelsyrket erbjuder åt den trägna liten. Amerikanarn hade inga barn. KRörd f den outtröttliga fliten, det verksamma niet och den obrottsliga troheten hos sin unge ontorist, upptog han honom snart till komvagnon i sin handel och förunnade honom såunda en betydlig del af vinsten. Jag skall icke trötta er, min fru, med föräljandet af alla de händelser, som mötte grefve Jenrik, hvilken nu blifvit grosshandlare i Newyrleans, Jag skall ej försöka att för er beskrifva hans glädje, då han såg sin förmö senhet tillväxa och sina outtröttliga bemölanden lönas med framgång, icke heller de otaliga stunderna af nedslagenhet och sorgsenhet, vid tanken på tid och rum, som skiljde honom från de kära, till hvilka alla hans hjertas önskningar ständigt drogo honom... Dock, min fru , .. förlät att jag så länge uppehåller mig härvid. Jag glömmer att ett intresse, som nl ej kan känna för min hjelte, vore det enda som kunde förmå er att taga del i hans öden. Bertha (med vek röst) Men, min herre... orhöll ni... erhöll Henrik, vill jag säga, aldrig några underrättelser från Europa? Henrik. Ack jo! Hvad skulle annars hafva uppehållit hans mod, om ej några välgörande daggdroppar då och då uppfriskat hans al nattvak nedtyngda sinne och af frånvaron slappade inbillningskraft? ... Hvarje fartyg, som anlände från England, bringade Henrik bref från markisen. Dessa bret underrättade honom först att lilla Bertha hade i förstone bittert begråtit sin vän... Sedan hade hon, såsom det gär vid hennes ålder, tröstat sig och efter någon tids förlopp glömt ända till ramnet af den stackars landsflyktige. Bertha (eldigt) Ack, min herre! ... glömt? Jag är öfvertygad att detta ej är sannt.