Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 2

Dessutom handlar ju denna historia, såsom vi troligen lär anmärka, endast om personer, wilka för er äro alldeles likgiltiga; således öra vi endast hålla oss till facta, och m bör ) vredgas på mig om jag berättar händelerna, sådana de äro, eller såsom de hafva illdragit sig... Är det icke så? Bertha (helt sakta). Visserligen, Henrik. Såsom jag redan haft nöjet beätta, min fru, ville grefven, innan han afstod från sin sista förhoppning, cke uppofira len på vinst och förlust, utan first vara viss på att han grundlagt sin älskade fostersysters sanna lycka. Markisen hade hållit ord: han nade aldrig yppat för sin dotter, hvarken det örhållande, hvari de båda stått till Henrik, ler dennes förslager och framgången af hans. öretag. Bertha såg således i den nykomne ndast en vän till hennes far, hvars ankomst j kunde ega ringaste inflytande hvarken på ennes hjerta eller på hennes fiamtida öde. skydd af denna likgiltighetens slöja, hade srefven tillfälle att utforska den unga flickans änkesätt och äfvenledes att intränga i den, nans enskilda lif, åt hvilken hon hade skänkt itt hjerta. Markis de T..., gammal och oräcklig, hade kanske med ett alltför stort örtroende och ett något för blindt öfversende tillåtit de dagliga besöken af den ynging, som Bertha föredrog framför alla andra. dessutom var denne hans slägting och han ade i hans trägna uppvaktningar icke sett nnat än en ganska naturlig slägtlärlek. Uppyst af sin vän, grefven, som gprde honom: ppmärksam på den fara, som sådan intim örbindelse, utan något bestämdt frieri, kunde nedföra för hans dotter, uppdrog markisen åt Ienrik att studera ynglingens karakter, tänesätt och böjelser, emedan han sjelf kände ionom alltför litet, eller blott tilll det yttre. Jenna pröfning utföll olyckligt, moin fru. Efer de aldra nogaste efterfrågningar, efter de ldra samvetsgrannaste undersökningar, erhöll refve Henrik en fullkomlig visshet om att röken T, ..s älskare aldrig kunde göra henne: nnat än olycklig. Den unge mannens vana id lättja, hans oerhörda slösaktighet, hans: åliga seder och framför allt det besvär han jorde sig att vid alla tillfällen utmärka den