Aftonbladet – 6 oktober 1851, sida 3

lånadt kapital; och sålunda skulle hvarje förkofran i frihet bidraga att gifva ökad stadga åt deras verksamhet; Rhode Isländs, och i allmänhet Nya Englands banker göra sina affärer i vidsträckt skala på kapital och föga på kredit, emedan kapitalet kan hästigt och obehindradt placeras: England eger raka motsatsen rum. Inskränkande författningar tvinga denna rörelse i händerna på några få, och banker af alla slag, allt ifrån den stora vid Threadneedlestreet, ända ned till de minsta enskilda banker i riket, göra affärer snarare på kredit, än på kapital. Associationsbankerna äro uppstaplade på långa listor å hvad man kallar förmögne proprietärer,, som ofta endast äro stora spekulanter; ty verkligen rike män vilja ej underkasta sig de ansvarigheter, som egare af bankäktier äro underkastade. ; j Det med de särskilda bank-restriktionslagarna åsyftade ändamålet är just raka motsatsen af det förhållande vi skildrat såsom bestående i Rhode Island. De förhindra inrättandet af nya associationer för öppnande at kontor, der egarne af oanvändt kapital kunna sammanträffa med egarne af arbete söm behöfva dess hjelp, under det de i hela deras fulla kraft bibehålla alla de fordna vitena och ansvarigheterna, och dermedelst utgå på, att föröka myckenheten af ofruktbart kapital -under formen af depositioner; att lemna -bankerna ännu mer utrymme till öfverdrift-i sin rörelse, och att alstra spekulationer, slutande med bankegarnes och deras kunders ruin. De leda likaledes till förminskande af lättheten att erhålla cirkulerande sedlar, och sålunda att öka den qvantitet deraf, som af enskilda måste hållas i kassa, hvarigenom bankerna sättas i tillfälle att öfverdrifva sin rörelse medelst sedelemissioner till en vida större utsträckning, än som skulle ega rum) 1 fall dessa lagar ej funnos. Hvarje bestämmelse i nämnda lagar leder. till att öka bankens förmåga att åstadkomma oreda genom öfverdrifven utsträckning af rörelse den ena tiden, åtföljd af indragning på en annan. De leda från början till slut till att föröka inskränkningarna, samt att alstra förökad ojemnhet i penningtillgången och i penningpriset; att sätta några få 1 stånd att rikta sig på mängdens bekostnad. De stå, från början till slut, i uppenbar strid med tidens anda. Frihetihandel, vare sig med penningar eller med bomull, går handi hand med civilisationen. Bankrestriktionslagarna äro ett steg, och ett väldigt steg, tillbaka till barbariet. De äro af samma syftning som tiondeoch fideikommiss-systemet, hvarigenom jordens förbättring förhindras, och med det system, som tvingar folket att ännu begagna gångstigar, der de kunde ha jernväsar, som dermedelst hindrar dem att blanda leran med kalk, och tvingar dem att odla Re jordmåner för en ringa dagspenning, med höga spanmålspriser, då de nu kunde odla en fruktbar jord för god lön och frambringa födoämnen som kunde säljas för godt ris, och ändå betala högre jordräntor än nu; e leda till att förhindra kapitalets lokala användning och att tvinga det till hufvudstaden, för att drifvas utomlands, då det, användt hemma i landet, skulle gifva dubbel afkastning. De stå ej tillsamman med tidens kraf, ——!