Aftonbladet – 6 oktober 1851, sida 2

utveckling. Tandtlifvet, som lemnar så mycken tid till studier, bildade tidigt den unge grefve V -.. och vande. honom vid betraktelse och eftertanka; det aflägsnade honom från alla de fåfänga nöjen, som förderfva hjertat, utan att der ingjuta något, som ger styrka i motgången och lär menniskan att det finnes ett annat mål för hennes sträfvande, en annan sällhet, än den, att efterjaga beröm och glans. Dock. . Förlåt min fru! — jag glömmer att den verld jag tadlar . .. Bertha. Jag tycker, min herre, att jag afhörde er berättelse på ett gätt, som åtminstone bordt skona mig för ett epigtamm. Henrik (muntert). Ni har rätt och jag är bra otacksam. — Jag återtar således min berättelse. — Under sju års tid hade den unge Henriks lif stilla, fredligt och lyckligt framflutit, fridlyst för bekymmer för det närvarande eller frukten för framtiden. Hela hans ärelystnad, hela hans sträfvan hade hittills inskränkt sig till att under veckans lopp göra sig förtjent af sin fosterfars bifall, hvilken, då söndagen kom, tillät honom göra en båtfärd till poetiska qvarnen. Min hjeltes nöjen voro enkla, som hela hans tillvaro, lugna, som hans egen själ. Men ack! — under det att dessa båda invånare på Puisay lefde :obemärkt, stilla och lyckligt med hvarandra, önskade ingenting högre än att himmelen ville länge förunna dem denna sällhet, utbrast revolutionen och sträckte sin grymma förödelse utöfver allt. : Den provins, der markisen och hans fosterson bodde, motstod länge anarkien, men slutligen dukade den under för öfvermakten och man började redan att der räkna flera offer, då våra båda hjeltar, för att frälsa sina hufvuden, nödgades säga farväl åt det lita slottet, åt den blomsterrika ängen, den skuggrika skogen och den svala bäcken. Huru många gånger vände icke de