Aftonbladet – 4 oktober 1851, sida 2

Riksdagon. Debatien i Borgareståndet angående Statsradets åecharge. (Forts. fr. gärdagsbl.) Hr Hörnstein: Då för gifvet lärer kunna antagas, att statsrädsprotokollerne icke kunna af konstitutionsutskottet hinna läsas på en månad, och dä det icke rimligtvis kan förväntas, att en mängd speciela frågör, söm blifvit af Kongl. Maj:t afgjorde, skola vara af riksdagsmännen kända, när de till riksdagsorten ankomma, så skulle deraf följa, att hvarje dylik, om än aldrig så vigtig fråga, som i motionsväg icke hunnit blifva gjord till föremäl för allmänna besvärsoch ekonomi-utskottets behandling, men, efter den för motionens afgifvande bestämda tid, kommit till rikets ständers kunskap och ansetts vara af beskaf fenhet, att böra föranleda till nägon ätgärd ifrän rikets ständers sida, skulle vara om intet; ty grundlagen gifver ingen anledning dextill, att en fräga skulle af konstitutions-utskottet kunna till allmänna besvärsoch ekonorni-utskottet remitteras. En sådan grundsats kan jag för min del, icke gilla, utan tror, att, om konstitutions-utskottet i statsråds-protokollerne finner nägot anmärkningsvärdt, så är det utskottets ovilkorliga skyldighet att derå fästa rikets ständers uppmärksamhet. Men att blott framkomma med en relation af frågans behandling, utan att tillika der öfver utlåta sig gillande eller ogillande, anser jag oformligt. På sädant sätt fullgör icke utskottet sir pligt att tillse, det grundlagen icke öfverträdes, utan hålles i helgd. Deremot anser jag törsöket att vilja förqväfva rättigheten till anmärkningars framställande, och att få inrotade missbruk afskaffade, innebära ett bemödande att tillintetgöra den konstitutionela säkerbeten. Jag finner utskottet hafva framgätt på en bana, som i grundlagen är för detsamma utstakad och be gär bifall på utskottets förslag. s Herr Brinck: Jag vill blott tillkännagifra, att jag i utskottet varit af skiljaktig mening frän pluralitetens. Jag har icke velat beträda samma bana, som utskottet, utan trott de i denna serie omförmälda frågor vara af den vigt, att en anmälan derom, enligt 107 regerings-formen, till rikets ständer bort ske. I öfverensstämmelse med denna äsigt, som jag ännu vidhåller, skulle jag äfven nu yrka återremiss af betänkandet i förevarande del, så framt jag hade någon chance för vinnande af detta syftemäl. . Diskussionen ansågs slutad, och herr talmanner framställde dessa propositioner: