Aftonbladet – 3 oktober 1851, sida 2

ost mellan Uddevalla, Götheborg, Stockholm och Helsingborg. (P.T.) Teater. Kongl. teaterns lyriska scen öppnades i går med operan Elisir damore,, med samma rollbesättning, som egde rum sistlidne vår. En viss rvtmisk ostadighet afräknad, som vanligen åtföljer säsongens första representation, gafs operan i sin helhet med förtjenst. Då vi vid slutet af förra säsongen utförligare yttrade oss om de medverkande artisternas prestationer i denna opera, nämna vi nu blott m:lle Normani, hrr Ginther och Della Santa såsom genom i hvarje hänseende ypperlig sång och aktion berättigade till allt erkännande; dessa artister framropades ock efter operans slut. Äfven vid sitt första framträdande mottogos nämnde konstnärer, samt hr Walin, med acklamation. —U— Före Kärleksdrycken) var den gamle bekante: Dottersonen., upptagen, hvilken genom en god och liflig ensemble i utförandet väckte ganska mycken munterhet. Vi vilja begagna detta tillfälle, för att yttra några ord om den kongl. teatern, med hänsigt till dess. styrelse och förvaltning. Det är ingen hemlighet, att en ganska stor missbelåtenhet med denna vigtiga institutions administration sedan ganska lång tid tillbaka ägt rum, både ibland teaterns egna sujetter och hos allmänheten. De förra sammanhållas och ledas ej af någon ordentlig styrelse, till hvilken de kunna vända sig med tillit och förtroende, klaga öfver att lotterna ej ge någon utdelning och att således deras löner blifva för knappa, och lida öfverhufvud taget både i ekonomiskt och moraliskt afseende utaf det kompletta virrvarr, hvari allt befinner sig; allmänheten deremot har sedan lång tid tillbaka ej uti ett skådespels antagande på den kongliga scenen haft någon garanti för att detta skådespel varit förtjent af att ses. Utländska pjeser hafva nemligen blifvit upptagna utan urskiljning, och inhemska uppsatta och utförda på ett sätt, som visar, att den ledande hand helt och hållet saknats, som kunnat förebygga producerandet af de hos oss i allmänhet ännu unga och oerfarna dramatiske författarnes misstag, uppå scenen. Så har allmänheten vant sig att besöka andra teatrar eller afhålla sig alldeles ifrån detta slags oftentliga nöjen, naturligtvis till ganska stort men för en institution, hvars existens är helt och hållet beroende al allmänhetens bifall. Genom den sällsynta lyckan af några utmärkta talangers lysande framträdande, har den lyriska scenen på sednare tiden varit den kungliga teaterns stöd och räddning. Men ju mera denna stigit, ju mera har den dramatiska scenen sjunkit, alls icke genom brist ;på goda sujetter, utan helt och hållet genom