Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 3

op MYVGIRCH lankSt ut CUCI längst mn, utan ungetar i midt emellan, nämligen der, hvarest skorstensöppningens medelpunkt gör största luftdraget. 3. Om brasans skötsel. Regeln 1. Man bör laga, att ej så mycket aska är qvar, att vedträdens nedra ända deruti kunna nedsjunka. Skäl: Om vedträdens nedra ända deruti kunna nedsjunka, så hindras elden ifrån att förbrännna densamma. De bilda derigenom bottenbränder, hvilka i bästa fall upptäckas, ehuru alltid försenande spjällets skjutande, men i annat fall förblifva i askan undangömde och ästadkomma os. Regeln 2. Brasan bör, om den är väl och af tjenliga vedträd inrest, lemnas hufvudsakligen åt sig lyelf, dock med den inskränkning, som i nästa regel langifves. Skäl: Elden letar sig sjelf fram genom de löppningar oeh luftdrag, som finnas mellan vedträden Joch dem betraktaren utanför ej sä noga kan märka, Genom att för mycket mästra brasan tilltäppas anltingen dessa öppningar, eller träden bringas i en för mycket lutande ställning emot ellef från hvarandra, så att de antingen värma hvarandra för mycket eller för litet, d. ä. så att brasan britner ojemnt ned. Regeln 3. Man bör synnerligen i följande fall stöta på brasan, dock så, att aldrig dess hela ställning lrubbas, nämligen: I 1:o. Om det är nog mycket aska, varsamt träda eldgaffeln långs efter botten ända längst in och lyfta opp vedträdens nedra ändar ur askan. Skäl: Eljest kunna små bottenbränder bildas, hvilka det i synnerhet är, som bilda lönn-oss. 2:0o. Om vedträd sammanfalla och tilltäppa en förutvarande luft-öppning, sakta maka dem åtskills, så att elden åter får luft. Skäl: Eljest brinna de ej lika fort slut, som de öfriga, utan bilda bränder. 3:tio. Om vedträd, isynnerhet på sidorna, förblifva något länge oantända, maka eller vända dem intill de brinnande. Skäl: Samma som de förra. Regeln 4. Man bör tillse, att spjället ej har större öppning, än som jemnt behöfves, för att utsläppa låga och rök, och om så är, redan kort efter brasans antändning tillskjuta det efter behof. Skäl: Det är redan vid olikheten af spisens och kakelugnens sätt att värma nämndt, att kakelugnen ej blott kan upphemta den utbrunna brasans värme, d. ä. glödens, utan äfven till en del uppsupa den ännu brinnande brasan. Om kakelugnens spjällöppning är för stor, så får kakelugnen genast en viss likhet med spisen, derigenom att den ej till nytta kan använda den ännu brinnande brasans hetta. Luftdraget blir dessutom genom en för stor spjällöppning så starkt, att vedens värmeämnen i hast förflyktigas, att brasan visserligen brinner raskt, men lemnar en mager och liksom ut-) pinad glöd. Ocksä käns kakelugnen vanligen i detta fall föga eller icke uppvärmd, sä länge brasan ännu brinner. Om deremot spjällöppningen jemnt utsläpper lägan och röken, så tvingas den ännu brinnande brasans värme in i sjelfva kakelugnen, sä att den ofta före spjällets skjutande är lika varm, som han eljest någonsin plägar bli efter dess skjutande. Genom spjällöppningens lagoma tillskjutning , brinner också brasan till följe af ett mindre luftdrag läångsammare och tystare, och veden snarare förkolnar liksom i en kolmila, än blossar liksom i en öppen spis. Utom det att kakelugnen derutaf redan mycket uppvärmes före brasans nedbrinnande, vinne: derigenom äfven efter dess utbrinnande långt mera löd. : 4nm. Emedan kakelugnsmakare ej på förhand kunna känna rökgängens kraft att ästadkomma luftdrag, äro spjällöppningarne sällan lagoma, utan för stora. Om man vid lugnt väder gör en full brasa och, sedan den väl tändt sig, småningom tillskjuter spjället samt dervid med näsan luktar tätt öfver de öppnade kakelugnsdörrarne, sä kan man sjelf lätt afpassa, huru mycket spjället täl att inskjutas. Har man nägra gånger väl afpassat detta, sä kan man sedan genom en simpel ätgärd en gäng för alla förhindra det att utdragas längre än behöfligt, på det man ej må bero af egen eller tjenstefolkets glömska. Regeln 5. Sedan brasan synes nästan utbrunnen, uppröres glöden väl från botten, för att ytterligare göra sig förvissad, att ingen lönnbrand döljes i askan eller under glöden. Skäl: Att förekomma os. Regeln 6. Glöden sönderpackas ej i mycket små bitar. Skäl: Derigenom fär luften så mycket lättare tillträde till glödens alla delar och förvandlar dem fortare till falaska. Regeln Nl. Glöden makas ej, såsom vanligt, utåt emot dörröppningen, utam snarare inåt, för att bilda en måttlig hög. Skäl: Genom att maka dem utät och utbreda dem öfver större delen af botten, får luften lättare tillträde att förvandla dem till falaska; genom att maka dem nägot inåt till en liten hög,bevara de så mycket längre sin eld. 4. Om spjällets tillskjutande. Regeln 1. Några minuter före spjällets tillskjutande böra kakelugnsdörrarne till hälften vara igenskjutna. Skäl: I fall de ända till spjällets skjutande stätt uppe, såsom man säger, på vid gafvel, så äro de vanligen sä kalla, att, om de först vid sjelfve spjällskjutningen igenslutas, ett lätt os vid deras uppvärmande låter känna sig. Regeln 2. Just som man ämnar igenskjuta spjällst tillsluter man dörrarne helt och hållet, öppnar dörrarnes små luckor och låter luften ett ögonblick spela med: full kraft igenom skorstenen. Skäl: För att låta de råare gaserna och den genom glödens upprörning möjligen ofvanpä komna askan dragas ut af luftdraget t 1 Å Regeln 3. Så snart man genom förutbeskrifven behendling gjort sig förvissad, alt ingen brand, som gifver rök, förefinnes, och låtit luften, enligt föregående regel, genomspela, sljuter man spjället (äfven om blå lågor fladdra af glöden), öppnar derpå åter dörrarne och håller näsan öfver öppningen; känner man då bloti och bart en het ånga slå sig till mötes, utan att dervid känna lukten af någet annat, så är man fullt säker för os. Skäl: Det är en så högst vanlig fördom, att spjället ej bör skjutas förrän glöden börjat svartna; först då tror man sig säker för os. Men om glöden alldeles svartnat, så kan likaväl under askan en lönn-. brand fördölja sig, hvilken i sitt tilltäppta läge kanl ligga oförkolnad qvar ett helt dygn. Då man med sin näsa kan känna oset efter spjällets tillskjutande, hvarföre ej lika väl med samma näsa känna det före detsamma? Hvarföre ej sä gerna förekomma oset, nnan det blifvit spridt, som efterät hafva besvär med att bli af med detsamma, sedan det redan en gäng ir spridt? Så snart glöden äro genombrunna och ej mera gifva ifrån sig den minsta rök, så ästadkommsa le ej mera os. Hvarföre just tro sig säker för os, sedan glöden svartnat? Sedan de öfverst liggande glöden svartnat, ligga ju ändä mänga ännu glödandel. derunder, hvilka man kunde misstänka, och dessa anderliggarde äro likväl ännu af samma natur, som le ofvanpä liggande nyss voro. Att glöden äro eldröda, ja att blå lägor brinna öfver desamma, hindrar alldeles ej att tillskjuta spjället om glöden äro väl senombrunna. Väl kan det hända — efter första försöket att skjuta spjället och sedan man luktat öfver öppningen — att man äter mäste draga upp detsamma. Det kan hända: 1:0 om en brand finnes qvar, hvilket man då ögonblickligen känner under form af en qvaf eller frän rökstank. I sådant fall mäste branden uppsökas, utbrinna, släckas eller bortbäras. 2:0 Om ännu ej de råa gaserna eller askan hunnit utIragas, hvilket ger sig tillkänna derigenom, att ev ä eller askarlad lukt stiger näsan till mötes. Denna ukt försvinner dock om ett par minuter, helst om nan ännu cn gäng läter luften spela genom skorsteien; Genom att för länge uppskjuta med spjällets illskjutande förlorar man glödens bästa kratt. Regeln 4. Sedan spjället är skjutet, tillskjutas äfen dörrarnes små dragluckor. Skäl: Värmen komner genom dem, liksom ur spiseln, omedelbart fram ch är råare än den, som blifvit liksom silad genom xakelugnens porer. Finare näsor kunna eljest förnimma ett slags os. Sednare afdelningen. Om sättet att genom eldning bereda frisk luft i våra rum. Detta kan ske på 3:ne sätt: 1. Genom den brasa, hvars hufvudändamål eljest är: