Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 2

Ytterligare om Neapel. Ur den massa af hoprörda tillvitelser, med hvilka den i dag hitkomna nhummenm af tidningen Tiden öfveröser Aftonbladet och den person, som förutsättes dirigera Aftonbladet under hr Hjertas frånvaro, skola vi söka utgallra det faktiska och så klart och bestämdt som möjligt visa huru med de omtvistade frågorna sig rätteligen förhåller. Först till det som rörer den blodiga striden i Neapel den 13 Maj 1848. Efter flera sammanstämmande utländska tid ningar, hvaribland åtskilliga bref ifrån vid tillfället närvarande korrespondenter, framställde Aftonbladet berättelsen om denna ohyggliga strid, såsom utgången ifrån kamarillans, jesuiterpartiets och konungens förenade machiavellism, hvarigenom en del af massorna i hemlighet blifvit uppviglade, för att gifva förevänning till ett blodigt nedgörande af det förhatliga, frisinnade partiet, hvilket i nationalförsamlingen ägde en öfvervägande majoritet. Det yttrades uti ett af dessa i Aftonbladet införda bref, bland annat följande: För att förminska den afsky, som ibland allt civiliseradt folk mäste uppstå öfver Ferdinands machiavellism, har man velat göra troligt, att nationalgardets demonstration var ettrepublikanskt utbrott, ehuru den icke hade annat syttemäl än att beskydda de deputerades förberedande öfverläggningar. Ingen med sundt förnuft låter narra sig af denna dubbelhet. pMan talar om enthusiastiska republikaner i Neapel; det finnes likväl i hela staden icke en enda republikan. De ifrigaste äro endast konstitutionelle; men de hafra alltid varit tillgifna Italiens oberoende e. e. Vid betraktande af stridens förlopp och följder synes det äfven för åskådaren på afstånd, som vore denna de engelska tidningarnes korrespondenters uppfattning den rätta. Det var nemligen Neapels mest upplysta och välmående medborgare som utsattes för det lejda, främmande gardets anfall och den!lägsta massans, lazaronernas röfverier. Hvarje rättsinnad menniska uppfylldes af harm öfver sådane skändliga tillställningar, hvilka ådrogo den värda konung Ferdinand det uttrycksfulla binamnet: Konung Bomban. Åfven Aftonbladet yttrade härom några ord af strängt ogillande, ehuru betydligt fogligare än de korrespondenter, hvilkas bref i A. B. meddelades. Efter öfver tre års förlopp framträder cen korrespondent i en annan engelsk tidning, Times, hvilken, efter hvad vi kunna påminna oss, icke vederlade uppgiften vid den tid då den först meddelades, och anför, att den 15 Maj 1848, vett svagt försök gjordes af det republikanska partiet att öfverändakasta den kongliga styrelsen.. Denna uppgift gifver Tiden anledning att påstå det Aftonbladet och andra revolutionära blad framställt saken så, ;som skulle konungen låtit angripa och nedskjuta det fredligt församlade folkets. Hvarje tänkande läsare finner att detta Tidens påstående var fullkomligt sanningslöst, alldenstund det är, såsom vi förut yttrat, sen stor skillnad emellan att framställa en sådan revolution såsom en tillställning af reaktionen, med konungen i spetsen, och att påstå det konungen låtit angripa och nedskjuta det fredligt församlade folkets. — Hvilken konklusion drager Tiden emellertid af detta? Jo — att A. B. sjelf medgifvit att det var kungen i Neapel, som blef anfallen den 15 Maj 1848, — oaktadt A. B. ej yttrat ett ord ditåt. Denna p,orättvisa, beskyllning emot konungen i Neapel gifver emellertid Tiden anledning till en mängd grofva utlåtelser, som värligt skulle intaga sin plats i Folkröstens eller Söndagsbladets spalter. Tiden synes dock glömma, att äfsen om, i fall man får tro. Pimes-korresp., Majrevolutionen bordt annor-: unda uppfattas, hvartill vi dock ännu ej funnit några öfvertygande skäl, så upplyser likväl samme korrespondent tydligen, att den ort derpå följande Septemberemöten var en inti-konstitutionell demonstration af Lazaroneras, af hvilka åtskillige, som blifvit betalde ned två eller tre Carliner hvardera, begåfvo sig utanför slottet, ropande: ned med konstituionen! Lefve den legitime konungen!, Den