Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 3

tysthet huru med religiösa frågor förhållas borde — och dermed punkt, och i politiken herrskade en lika suveränitet. Offentligheten har emellertid skämt bort detta gamla regerirgssätt, men ett nytt synes Jjännu långt ifrån att hafva stadgat sig. En strid, den man vill anse välgörande, skulle blifva följden, och nog får man erkänna att den inträdt. Säsom bevis på närvarande tids offentlighet i religiösa mål, kan nämnas presteller, som det slutligen I döptes, kyrkliga-mötet i Helsingborg den 22 sistl. Juli. Jag afhörde der de på f. m. framlagde frå,gorna, hvilka jag lemnar derhän huru pass nöjaktigt de kunna anses besvarade. En fråga förevar på ef,termiddagen, som jag icke vet huru den besvarades annorlunda än hvad af Öresunds Posten n:o 59 inhemtas: det var nemligen frägan om läseriet. Slutsvaret var: 3:0 Följaktligen bör läseriet med all kär olek och skonsamhet af hvarje tänkande menniska beidömas och behandlas,; och detta utsleg på de grunder att 1:o Läsare kallar man i våra dagar alla, som i religiöst hänseende ådagalägga större allvar än den: stora hopen och att 2:0 Bland dem som kallas läsare, finnas sanna och allvarliga kristna, derjemte nybegynnare i kristendomen, hvilka ofta äro behäftade med stora skröpligheter och fel, och slutligen falska bröder, som hafva ett sken af gudaktighet, men förasaka dess kraft; just på sammanblandningen af dessa olika slag beror till en stor del det beklagligen all-männa missnöjet med läsarne.r Ett kärleksfullt och skonsamt bedömande och behandlande af hvarandra är säkerligen det rätta för oss tänkande, men svaga, menniskor; till denna förbindelse kunna vi väl ock lägga en annan lika vigtig: att nemligen denna vår kärlek och skonsämhei må vara en sanning, ett uppriktigt menande och icke ett tyst medgifrvande, ett liknöjdt öfverseende, ty en sådan kärlek och skonsamhet är i sig sjelf ej synnerligt värd; utan att åsidosätta kärlek och skonsamhet: huru skall man, på de uppgifna grunderna, bedöma och behandla läseriet utan att träda sanningen för nära? De läsare, n.b. sanna och allvarliga kristna, som ådagalägga större allvar än den stora hopen, visserligen mä de, då vi rätt känna dem och deras allvar, vara föremål för vär kärlek och skonsamhet, liksom man borde kunna hoppas att de ä sin sida ega nägot häraf för den stora hopen. Nybegynnarne i kristendomen, om än behäftade med stora skröpligheter och fel, må ju ock egnas vär kärlek och skönsamhet, men här är den tillrättavisande sanningen icke att förgäta, så vida icke nybegynnarne sjelfva och äfven vi skola blifva bedragne; hända kan väl härvid att dessa nybegynnare klaga öfver bristande skonsamhet, men ega vi rätt att nedlägga målet emot skröpligheterna och felen? Falska bröderna, som hafva sken af gudaktighet, äro måhända de sväraste att behandla; visserligen såsom bröder, när dermed förstäs den allmänna kristliga benämningen, äro äfven desse föremäl för kärlek iså mätto, att kärleken äfven förstär att beklaga; men skonsamhet, om dermed förstås att de skola vara oantastliga för sanninsen, huru skola de kunna derpä räkna, då kärleken. om den skall nägot kunna uträtta, icke eger annar makt än sanningens för att förmå dessa olyckliga at inse sin falskhet både emot Gud, sig sjelfva och nästan? Icke stodo fariseerna utom Frälsarens kärlek, men skonsamheten, så vida dermed menades: besvära mig icke! fingo de på ett eget sätt erfara. Just på sammanblandningen af dessa olika slag (läsare) beror till en stor del det beklagligen allmänna missnöjet med läsarne. I sjelfva de uppgifna bestämmelserna om hvad meå läsare förstäs, vill det nästan synas, som sammanblandningen, vid detta tillfälle, varit väl stort tilltagen. . Den tänkande menniskan hade säkerligen och utan svärighet kunnat fatta, att om de läsare som i religiöst hänseende ådagalägga allvar och de nybegynnare, som oaktadt stora skröpligheter och fel, ämna sig till allvar, hade behof af nägon särskild rekommendation till kärleken och skonsamheten, så vädjades troligen icke förgäfves till det allmänna deltagandet. Men huru är att fatta att de ärliga läsarne skulle så . vara föremål för det allmänaa missnöjet? Befara del rerkligen något? Är icke allvaret tillräcklig tröst emot de enstaka rop af missnöje, som här och der möjligen skulle kunna höras? Så tycker utan tvifvel den allvarlige läsaren sjelf, alldeles obekymrad om vidare opinionsyttringar. Hvar får man på detta sätt . reda på det beklagligen allmänna missnöjet med läsarne? Jo, i sammanblandningen: och detta icke utan skäl, så vida läsarne sträcka sin kärlek och skonsamhet ända derhän att de i sitt broderskap äfven vela innesluta de falska bröderna med sken af gudaktighet. och för hela samlingen, sälunda benämnd läsare, begära odelade bifallsyttringar.) Gär beklagelsen så längt att man finner sig oroad öfver det missnöje, som i den stora hopen kan uppstä emot en Eric Jansson eller emot en och annan icke illa beräknande predikoeller läsesjuk falsk broder, så få läsarne väl erkänna att de stä bedragna af sin egen ömtälighet, lathet och oförsigtighet till lika stor del som af de falska bröderna. Menlöshetens natur är visserligen cke alltid försigtighet, men det torde dock blifva en ödvändighet, under sädane förhällanden, att läsarne, bättre mening, mönstra de nu sammanblandade karorna och dervid göra utgallringar, sä vida de elest vela hafva ett bättre och allmännare anseende, vilket säkerligen icke uteblir när man fär se ag-l: arne behörigen skilda från hvetet. Detta rensande, welsosamt för läsarne sjelfva, kan äfven den stora open fordra. Kommer sammanblandningen att fortara, hvem kommer då till betydelse? De falska röderna, som säkerligen icke besväras af menlöshetjs ch ge ingenting förloradt genom flathet, torde det, säls äl der som här, vara skäl att i tid gifva akt på. Säledes tyckes det kunna vara ett svar på frägan:s utt då det uppriktiga läseriet med all kärlek och skon-Ås amhet bör bedömas och behandlas, så bör det sammanlandade bedömas och behandlas, visserligen äfven det ned kärlek, men med försigtighet och allvar , synnerlijen det sednare hvad beträffar de falska bröderna Lekman. ) Odelade bifallsyttringar hafva ju ej varit i fräga;l! endast kärlek och skonsamhet. Red. anm. TESTAR TTO TEA RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Landtmäteriauskultanten Theodor Bolins tryck;