Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 3

förde klädespersedlar blifvit anträffade. Uti en gro) tätt invid ett plank och öfverhöljda med en mängt korgar lägo 2:ne paletåer, 2 frackar, flere par byxor västar och ätskilligt linne. Vidare hittades, nedgräf i ett trädgärdsland nära lusthuset, en butelj, hvilker innehöll 144 rdr rgs i diverse sedlar. Säväl klädes persedlarne som penningarne hade blifvit aflemnad till hustru Östman. Östman erkände nu att han sjelf på thorsdagsför . middagen, sedan han i sin plånbok bibehällit nägo handpenningar, nedstoppat det nu hittade penningebeloppet uti buteljen och derefter nedgräft densamma. Kläderna hade han hvarken undanstuckit i trädgår. den ej heller dertill uppmanat svågern Fredin. Öst man påstod bestämt att Fredin olofligen utburit klä-Iderna. Fredin, tillspord att afgifva ett sanningsen. Iligt erkännande, förklarade, att han icke kände til -Idet ringaste. Då polismästaren de Mare föreställde I Fredin :det otroliga att Östman, som nu ängerfullt Jerkänt sitt brott, kunde vara så hjertlös att vilja göra Isin sväger till medbrottsling, blef F. något förlägen, sj men hemtade sig snart och bedyrade sin bestörtning I deröfver, att Ö. kunde tillvita honom nägot sådant. : Skomakaregesällen Lundgren och dess hustru hör. :Jdes derefter. Mannens berättelse var temligen ore. dig och han hade endast observerat Ö. bära säckar .Ined i källaren; hustrun deremot hade sett Ö. ha er person till sitt biträde, mea kunde icke bestämt säga om det varit Fredin. Mälet uppsköts tills i morgon för ytterligare upp. llysningars vinnande. ) — I går afton uppdrogs ur sjön vid gamla Kungs I holmsbron mamsell Maria Elisabet Söderberg. M:l IS., som är 30 är gammal, var boende uti huset n:c 150 vid gamla Kungsholmsbrogatan. Liket afför. Ides till börhuset, och vid polisförhöret i dag kunde Söderbergs husvärd icke upplysa nägot om orsaken till sjelfmordet. Målet uppsköts tills i morgon. — Icke mindre än 41 personer voro i dag uppkallade till poliskammaren, en del för försummad vattenkörning till sista eldsvådan i Hummelgärden och en del derföre, att de före verkställda upprop lemnat brandstället. Största delen af de inkallade blefvo dömde till böter. — Till gårdagens referat ahgäende tvisten emellan handelsbokhällaren Sandell och diversehandlaren C, J. Norström, fär göras följande tillägg, hvaraf sy: aes att polismästaren haft temligen skäl för sig att bifalla Sandells begäran om bodens försegling, intill dess domstol slitit tvisten. Sandell innehar kontrakt ä boden, och detsamma har ännu ej blifvit transporteradt äå Norström, emelan husvärden, hr kapten M. Nordström, icke sådant tillät. Sandell har visserligen sält lagret till Norström, men med vilkor att detsamma endera skulle kontant betalas eller också med revers, försedd med säker borgen. Norström infann sig, sedan han fätt tillträ1e till boden, hos Sandell och förklarade sig icke kunna betala kontant, men aflemnade revers, utan borgen. Sandell hade dä svarat: Skaffa mig borgen 4 reversen, annars stänger jag boden.. Som Norström icke skaffade den öfverenskomna säkerheten, så tog Sandell boden äter i besittning; men Norström har, utan att ega nägon rättighet till boden, tvenne gänger uppbrutit den och med våld inträngt sig dit. Norström har säledes icke ännu af Sandell erhällit ringaste bevis att N. köpt lagret eller utgifvit valuta, vare sig i kontanter eller revers. — Den ransakning, som en längre tid förevarit vid Södra Wedbo häradsrätt, med kyrkoherden Ekborn, synes nu nalkas ett slut, sedan efter många undflykter och stridiga uppgifter, såväl angående silfrets ätkomst som dess inköp af Ekborn, denne sjelf bekänt, att han icke tillhandlat sig detsamma af soldaten Nej, samt Nej nu till rätten aflemnat en af Ekborn till honom utfärdad förbindelse, så lydande: I händelse Jonas Neij genom erkännande att han till mig lemnat det silfver, som blifvit hos mig anhållet i Ekesjö, och hvarom rättegäng är anhängig, skulle blifva förlustig sin pension, tillsammans trettio (30) rdr-bko, så förbinder jag mig att till honom ärligen utbetala en lika summa så länge han lefver, och om jag före honom med döden afgär, så skall denna summan utgå ur mitt sterbhus; hvarförutan jag ätager mig att, äfven om han fär behålla sina pensioner, årligen till honom leverera en tunna räg, som härmed försäkras. Silfverhult den 7 Juli 1851. A. P. Ekborn., (Sigill.) Ekborns försök att dränka sig hade redan förut gifvit anledning, att han var skyldig till handel af silfver, som han visste vara stulet. Vid det sista förhör, som i målet hållits, infunno sig hvarken Ekborn eller hans hustru. En af de i det med detta mäl sammanhängande för kyrkostölderna tilltalade, dosmakaren Carl Fredrik Pettersson, tillspordes huruvida han förliden sommar, då han genom rymning ur häktet hade bereåt sig tillfälle att vistas på fri fot, haft nägra silfveraffärer med eller budeller brefskickningar till Ekborn e:ler hans fru, men förnekade detta bestämdt. Ttt vittne berättade, att Nej vid sistl. midsommarstid kommit till vittnet med helsning från Ekborn, det vittnet skulle infinna sig hos E., och hade Nej dervid låtit förstå, att fråga skulle vara om att hjelpa E. uti den sak som i Ekesjö blifvit väckt om silfret. Vittnet hade ej brytt sig om att infinna sig hos E. Nej erkände riktigheten af vittnesmälet. Åklagaren yrkade häktning å Ekborn och Nej och 5fren ä Ekborns fru; och beslöts, hvad man länge väntat, att Ekborn skulle i häkte inmanas, hvaremot Nej fick tills vidare vistas pä fri fot, och skulle fru Ekborn med tjenliga medel hemtas till nästa ransakning, som utsattes till den 18 Oktober. Ryktesvis berättas, att Ekborn är eller lätsar vara galen, så att flera handfasta karlar natt och dag mäste vakta honom. Ett annat rykte, att han afhändt sig lifvet, skall deremot vara ogrundadt. arr