Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 2

Spökerier i Wermland. I Wermlandstidningen förekommer berättelsen om ren ovanlig tilldragelse,, som passerat på ett ställe i Wermland, hos en gubbe Johan Andersson och hans hustru, samt deras barnbarn, en flicka om 15 år. Straxt efter midsommar uttogs fönstret till ett rum. der diverse persedlar förvarades, och uttogs en ost. Någon tid efteråt uttogs fönstret föl andra gången, då en klädning borttogs, som dock sedermera anträffades i en trädgård. Ifrån denna tid inträffar dock det egentigen ovanliga. Stenar kastades af osynliga händer in i rummet, spinnrockar flyttades eller kastades ut genom dörren; dörren aflyftades eller fastspikades efter omständigheterna; en eld syntes upptänd på gården; o. s. Vv. ett grasserande, som tvang de gamle att flytta, men följde dem till den nya bostaden, så att de äfven tvungos lemna denna och återvändå till sin gamla stuga. Oroligheterna fortforo och det inträffade en gång, att då folket lade en psalmbok på tröskeln, kastades denna först upp mot taket samt nedföll sedan på golfvet). I anledning af denna ovanliga tilldragelse, har red. ifrån en å orten boende, trovärdig person emottagit följande meddelande: En insändare uti Wermlands tidningen n:o 39 har tunnit sig föranlåten att gifva en vidsträcktare offentlighet ät ryktet om diverse ovanliga händelser,, hvilka sägas hafva nyligen timat vid ett ställe, benämndt Hult, beläget i Ölme socken af Wermlands län. Det är sannerligen ej på detta sätt man lyckas att motarbeta den tro på djefvulens konster, som så ofta besvärar vär skrockfulla allmoge; utan snarare är det med dylika berättelser som man ger näring ät vidskepelsen, och hvilket tillgörande en offentlig organ framförallt borde akta sig för. Af den omförmälda redogörelsen öfver spökerierna i Hult ser det verkligen ut, som relatören sjelf hade blifvit smittad af spökrädslan, dä han säger, att dessa rykten sedermera hafva bekräftat sig och de närmare underrättelser derom, som blifvit oss meddelade af tillförlitliga personer, högeligen väckt värt intresseo. Ja, han tillämpar slutligen på ifrågavarande tilldragelser Hamlets bekanta utrop: there are more things in heaven and earth, than are dreamt of in your philosophies — hvilka likvisst här ej äga ringaste tillämplighet, om icke sälunda förändrade: att det gifves saker på jorden som ganska lätt läta förklara sig. Författaren af detta berigtigande, och som sjelf varit vid Hult att der taga reda på de otroliga bändelserna, kan nu försäkra, att denna mängd af oförklarliga facta reducera sig till nägra ofog, tillställda af kittsliga och illasinnade personer, och hvilkas gömställe under de bemärkelsefulla dagarna varit på vinden af det hus, der gycklerierna och illgerningarna försigsätt. Ännu äro väl ej de brottslige ertappade, men vi hoppas att den nitiske länsmannen i örten snart skall öfvertyga dem som tro på gastar och troll, att let i Hult grasserande spöket varit ettspöke af kött ;ch blod. förnss————