Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 2

mästaren, som fick träda i häkte för sin för. sumlighet att ej ha visiterat rummet, medar Åke, som blott haft den yttre vakten, omsider frikändes. Ingen bättre än han visste dock hvilken väg öfversten gått. Krigshändelserna rörde sig emellertid framå likt pjeserna på ett schackbräde, der tvenne kungar spelade schack och matt om en krona, eller åtminstone en skön kronjuvel. Amiralen Hans och brodren, öfverste Axel Wachtmeister, bröto kort efter denna händelse upp mot Carlshamn, och Asarums socker hvimlade snart af blå och gula uniformer till häst och fot; sablar och gevär slamrade i hvar buske, och Svansjöns förr så fredliga stränder genljödo blott af vaktpatrullers enformiga steg. Halt, werda!s ropade en fältvakt, der han stod bakom en björkdunge vid vägkrökningen, och fällde sin blanka bajonett mot någon som kom gående med lätta steg, nästan hoppande öfver gräset. Gud och kung Carl vår lösen ärs, svarade en klingande fruntimmersröst, och den bistra bajonetten sköts i detsamma sakta undan af en liten hvit hand. Kors hvad det var vackert, men så är ändå ej lösen ... får passera likvälv, mumlade den skäggige veteranen. ;Jag kommer snart tilibaka igen... se der lite drickspengar, min vän, myste Anna så godt och fortsatte derpå, lätt som en gasell, sin gång öfver ängen. Gud bevare nådi fröken ! syarade förnöjdt den gamle soldaten och skyldrade ordentligt gevär för drickspengarne. På kullen, den vackra, bokomskuggade kullen vid Svansjön, der vi sist sågo henne den 20 Juli, väntade henne tvenne män.