Aftonbladet – 26 september 1851, sida 3

förhällande icke ansäg sig böra yrka något ansvar å den tilltalade, fick saken förfalla. Parterna, som af ordföranden erhöllo nägra uppmuntrande ord för sin beskedlighet att i godo uppgöra saken, lunkade i all gamman bort att taga förlikningsskålen. — Nägra mureriarbetare hade i Oktober månad förlidet år inkommit på en krog å Ladugärdslandet, hvarefter det blifvit gräl och oväsen emellan dessa och andra gäster samt äfven med värdfolket. De uppretade murarne vände sin ondska synnerligen mot glas och karotter, som slogos i kras, och äfven mot stolar och bord, hvilka krossades -oeh utkastades på gatan. Värden på stället var dock försonlig och antog 16 rdr bko säsom ersättning. Berserkerna voro likväl icke stadda vid kassa, utan lemnade en revers, deri de en för alla och alla för en ansvarade för ersättningsbeloppets betalning. Men när tiden kom och penningarne skulle ut, hade de erinrat sig, att berserkagängen haft sin anledning deruti, att en qvinsperson, som innevarit på krogen, smekt den ene muraren och dervid lätit sin nägot väderbitna hand halka ner i hans ficka, ur hvilken penningar sälunda försvunnit. Vid minnet häraf tyckte de det vara hårdt att erlägga 16 rdr och vägrade betala. Då vidtog värden den allvarsamma åtgärden att instämma dem för öfvervåldet, med yrkande om både ansvar och ersättning. De ville undandraga sig på den grund, att de utgifvit reversen, och menade, att då värden erhållit den för hvad de slagit sönder, så hade han ingen talan emot dem att föra. Men rätten tillät att vittnen afhördes. Tvenne gardister intygade, att murarne uppfört sig på uppgifvet sätt och äfven hotat värden, att, om han trädde utför disken, skulle han få stryk. Den ene gardisten menade, att det var den längste af sällskapet som i synnerhet fört ordet, ehuru alla instämt; men som nu af de sex tilltalade blott fyra voro närvarande, så trodde han att en af de uteblifna varit den sannskyldige. Ah!, menade den längsta af de fyra, Simon Fagerqvist, jag är den längste; Forsberg, som är borta, är en och en half tum mindre än jag, och Bogner, den andra fränvarande, är en liten stöt. Nä, då är det väl du som varit den värsta af er, invände ordföranden; vittnet tar på sin ed, att det var den längsta, som hotade värdenn. Men vi ha icke slagit sönder någonting; detta är ren osanningp. Det tror jag nog; j han sjelfva erkänt inför lomstolen och dessutom utgifvit reversen till ersättNing,. Jag skulle icke yrka nägot ansvar om de blott ville betala mina saker,, afbröt mälsegaren. Jaså, då räder jag er gå herrn till mötes,, tog reses till ordet; det kan eljest bli er mycket dyaren. Men skall man då låta sädana hofdamer, som tryka omkring hos gardisterna, först klappa sig, och edan bestjäla sig, och sist sjelf få betala kalaset? Det tycka vi är nog härdts. Jaha, målet uppskjutes emellertid på 8 dagar. ören j upp saken med käranden förlikningsvis, så an målet kanske nedläggas; eljest torde hända att blin dömda till ersättning och derjemte större böer än j kunnen betala och dä fån j krypa i kurran. idjö med ers. — I gär eft. m. beredde sig korrektionisten Sven Kämpe tillfälle att rymma från Längholmen. Han r liten till växten, mellan 30 å 40 är, och har oakadt noggrann efterspaning icke ännu kunnat anträffas. — Landskrona. Från Christianstads fästning bortymde fången Nilson Skreil har den 19 Sept. blifvit f polisen gripen här i staden. (K.) Götheborg. Den 9 dennes har päträffats i Rädajön, nära vid den s. k. Rädastock, liket af en manserson, klädd i rundtröja och längbyxor af stälgrätt läde, mörk halfylleväst, svart halsduk och stöflor. Jen aflidne syutes vara omkring 40 åa 50 är gamnal, stor till vexten, med mörkt här och brunröda olisonger. ans st Ts An RR RT