Aftonbladet – 26 september 1851, sida 3

a RO RN nn utom hustrun och ett barn, svärmodren enkan Fredin och pigan Johanna Akerlöf legat. På natten hade han vaknat af en stark rök som inträngt i rummet. Då han genast sprungit ur sängen och öppnat dörren till de öfriga rummen, hade han observerat skänken uti full låga. Ö. hade då genast sprungit ut för att väcka den i öfra våningen boende instrumentmakaregesällen Agrån, hvilken äfven jemte hustru och barn lyckats rädda sig på en stege, som blifvit upprest mot ett förstugufönster. Uti chiffonieren hade han haft 400 rdr i kontanta penningar förvarade — men brandförsäkringsbrefven hade han varit så omtänksam att förvara uti en under sängen stående blecklåda, hvilken han räddade. Enkan Fredin och pigan Akerlöf hörds derefter men hade ingenting af vigt att upplysa; de hade i vanlig tid gått till sängs, och vaknat då rök inträngt i rummet, hvarefter de hvar för sig skyndat ut, Drängen Öberg hvilken haftsin sofplats i ett rum på andra sidan om förstugan berättade deremot, att han nägon kort stund före eldens Mtbrott, vaknat genom steg och prasslande i husbonns innanför belägna rum, men då han anat att försbondon varit sysselsatt med nägot derstädes hade n åter somnat in och ej vaknat förr än pigan ropat ät honom att elden var lös. Husbonden Östman hade genast aflägsnat sig och icke förr än en qvarts timma efter eldens utbrott varit synlig vid brandstället. Sergeanten vid stadens militärkår, Holmqvist, och tunnbindareäldermannen Blomqvist, hvilka tidigt infunnit sig vid brandstället, förklarade, att alla fönster varit stängda, med undantag af ett, hvarä hakarne blifvit aftagna, och genom att en stege stod derutanföre, syntes tydligen att nägon praktiserat sig ut genom fönstret, efter att hafva blifvit insläppt i rummen, ty dörrarne hade ej blifvit uppbrutna. — Drängen Öberg upplyste, att luckorne till fönstren i gär afton blifvit tillskjutna, då de deremot alltid förut stätt otillskjutna. På vinden hade 5 å 6 lass hyfvelpån funnits förvarade, och sergeant Holmqvist, jemte flera vid brandtillfället närvarande personer, intygade, att efter det uppbrunna skäpet icke ringaste spår fanns att linne deri varit förvaradt, oaktadt Östman uppgifver, att deri legat för 500 rdr bankos värde. Östman kunde icke förklara hvarthän alla hans bättre gångkläder tagit vägen, äfvensom icke uppgifva orsaken dertill, att hans sväger, trädgärdsarbetaren Fredin, med hvilken han i går haft ett hemligt samtal, begifvit sig bort under natten. Östman visste ej hvarthän han tagit vägen, ty Fredin hade ämnat besöka en skomakare, för att hemta ett par stöflor. Målet slutades först sent på e. m., så att i morgon utförligare redogörelse skall lemnas; men emellertid må nämnas att Östman blef, på yrkande af stadsfiskalen Mellbin, förklarad skyldig att genast träda i allmänt häkte. — Tvenne bönder frän Göthlunda socken och Örebro län anmälte i dag uti poliskammaren, att de på morgonen blifvit af en person inlockade ä den uti huset N:o 10 vid Skärgärdsgatan belägne krog och derstädes på svekfullt sätt beröfvade 30 rdrrgs. Först hade de af en person, som titulerat sig grosshandlare och som lofvat köpa af dem det äterstäende partiet kräftor de ännu hade osålde, blifvit inviterade att spela 5 korts kille med en magister, men då de dertill vägrat, hade grosshandlaren begärt och äfven fått låna 20 rdr bko, under löfte att bönderna sedermera skulle få följa honom hem och erhälla pengarne äter, i händelse han förlorade; i motsatt fall, eller om han vant, skulle punsch flyta. Grosshandlaren hade spelat med magistern, men, säsom man kunnat förmoda, haft otur, och sedan grosshandlarens pensar strykit i magisterns ficka, hade en fremmande person uppehållit bönderne med resonnemang,, umnler det grosshandlaren och magistern begifvit sig ort. Poliskonstapeln Hedlund lyckades dock kort lerpä gripa den uti gul paletå utstyrde grosshandlaren, hvilken befanns vara förre pionieren Fredrik Dahlbom från Götheborg. Vid visitationen innehade ban en kortlek och erkände att den som vunnit böndernes pengar varit den s. k. magistern Lindholm, hvilken ännu ärgardist vid Svea lifgarde. Dahlbom häktades och Lindholm efterspanas tills i morgon, dä målet förekommer. — Den industririddare, hvilken, såsom det nämnles i gårdagsbladet, lurade en stackars bonde på ett ass spanmäl, blef i går afton äå Norrtullsgatan grien af poliskonstaplarne Carlström och Winberg. Vid örhöret i dag upplystes, att den nye spanmälshandaren är en tvenne gånger för stöld straffad och till ;å köpet ärelös f. d. smedsarbetare, vid namn Johan rik Forssberg. Den fattige och lurade bonden är nnu, då detta nedskrifves, gäckad i sin förhcppning tt af den, som köpt hans spannmäl, blifva af armhertighet och fri vilja ersatt för sin kännbara örlust. För tid och utrymmes skull nödgas referatet fver förhöret uppskjutas tills i morgon. — Päseglingar och sammanstötningar fartyg emelan tyckas nu höra till ordningen för dagen. Angartyget Peru hade nyligen den oturen att segla på n mindre farkost, och icke långt derefter hände det ett annat ängfartyg, som också bär namn efter ett if guldlanden, nemligen Californien, att komma i kollision med en storbät, förd af skepparen Larsson från Figgeholm i Smäland. Här varlikväl icke fråga om någon egentlig päsegling, utan endast en liten carambolage mellan en Californiens pråm och Larssons storbät. Larsson hade med bäten legat vid Röda Bodarnes hamn, dä Californien, fördt af kapten Nynan, den 26 Augusti ankommit till Kungsholmsbron, ör att aflemna en präm, som skulle ingå i Clara sjö. Prämen, sedan den lösgjorts från fartyget, hade af attendraget och vinden drifvits ned mot Röda Bolarne och stött emot Larssons båt samt dervid bortyckt klyfvarbommen och trenne block, värderade till 7 rdr 40 sk. bko. Sedan det blifvit upplyst, att Larssons vittnen voro ortresta frän staden och att ångfartyget Californien gdes af direktören Bäng, uppmanade rädstufvurätens ordförande Larsson, att i förlikningsväg begära lägon billig ersättning af hr Bäng, hvartill vore sä nycket mera skäl, som kostnaderna för en längvarig ättegång lätt kunde uppsluka den ersättning, som slutligen kunde vinnas, och som Larsson gick in härvå, beslöts, att målet skulle bero på vidare anmälan. — En läng och grof arbetskarl var till i gär instämd till rådstufvurätten af en qvinna, för det han skulle i hennes bostad ha hällt ett stop svagdricka öfver hennes vackra här och klappat henne på kinderna med bleckmättet. Den tilltalade hade uttagit zenstämning och yrkat ansvar ä madamen för det hon skulle hafva sköljt honom med två stop vatten, örföljt honom, kallat honom ditt och datt och slutigen rifvit sönder hans skjorta, Bataljen lärer ha öranledts af nägon tvist mellan käranden och svaandens hustru, till hvars försvar mannen uppträdt äsom riddare af stopet. Kärande madamen hade icke inställt sig, hvarföre ir rådman Weser underrättade karlen, att, om han cke fullföljde sin genstämning, så finge saken för-: alla. Emot ett så snöpligt slut af en rättegäng, vari man ä ömse sidor ämnat läta afhöra ett halft lussin vittnen, hade svaranden flerfaldiga dubier, nen sedan han med fingrarne ätskilliga gånger krafat sig bak örat, förklarade han sig dock för den neningen och afträdde med ett förklaradt ansigte, inder mänga bugningar åtföljd af ähörarnes half1väfda löje. — Ett annat mäl slutade också utan att nägondera parten fick sota för ond blod. En arbetskarl och hans ustru hade instämt en annan karl för det den sed-l. vare skulle öfverfallit dem i deras eget hem och derrid med skarpt instrument tillfogat mannen ett sär, om nu är läkt och hvaraf han icke har något men. . Kärandens hem är likväl äfven svarandens bostad; del: ygga och bo under samma kammares tak. Stämingen mäste ha varit uttagen i första förtrytelsens etta, ty mälet hann knappt företagas innan käranlerne anmälte att parterna förlikts och önskade saens nedläggande. Dermed hade sig icke så lätt, y hr rådman Weser menade, att, om det skarpa intrumentet varit en knif eller annat lifsfarligt vapen.