Aftonbladet – 25 september 1851, sida 2

ten har här varit högst liflig af allt hvad nämnas kan, men afsättningen i jemförelse obetydlig; tusentals menniskor ankomma och afresa på dageligen ankommande, några och 40 ångbåtar. Här råder man oss att i stället för guldvaskningen taga jord och odla potates, rötter och kål, som betalas oerhördt; ett litet kålhufvud med 6 rdr, potates med 70 å 80 rdr tunnan, en rofva omkring 1 rdr 42 sk., allt efter vigt. Timmermansdagsverken på fartygen betalas med 8 dollars — 30 rdr rgs; deras handtlangare 5 å 6 dollars. På arbetsfolk finnes ännu god tillgång, man de aftåga dagligen till minorna, så fort de förtjenat så mycket de dertill behöfva. Den starkaste guldfebern har börjat aftaga, likasom minornas tillgångar; dock finnas enstaka fall då personer på några få dagar samlat 50 aå 60 uns guld — a cirka 64 rdr rgs pr uns. Kläder får man här på de dagliga auktionerna snart sagdt för intet, hvarföre också tvättning och lagning deraf sällan kommer i fråga; så snart de blifva något slitna, kastas de på gatan och köpes nya; på alla stadens torg och gator finnas högar af gamla kläder som Sverges tiggare skulle vara lyckliga att ega. Tomma buteljer ega intet värde, de utkastas i hafvet och på sophögarne; likaså förtenta jernlådor, zinkoch plåtstycken, bandjernsstänger, gamla stöflor, brädlappar, allt i mina ögon dugligt och användbart, men orsaken dertill är att allt sådant finnes till stort öfverflöd upplagdt i magasinerna, och mäste säljas till hvad pris som helst. 5å 600 skepp ligga nu här i hamnen, största delen fullastade med oafsättliga varor. Våra medförda trähus äro alltför simpla emot hvad här brukas, och kunna ej försäljas. I dag den 15 Mars, kl. 4 på e. m., gå vi med ångbåt upp till Sacramento City och vidare med annan ångbåt till Mezisuet, och derifrån på oxvagnar några mil inåt landet.