Aftonbladet – 25 september 1851, sida 2

DET GAMLA STANDARET, EN BLEKINGS-HISTORIA AF C—d. Der dansar mellan björkens stammar En tärna lätt, som vestanvind. Blick fick hon utaf sol, som flammar, Af ros, som glöder, fick hon kind. Hur vänligt såg jag hente nicka Emot en liflig yngling nyss! O! sköna, goda Blekingsflicka, Så trogen, som Serafens kyss! Assar Lindeblad. Lotsflickan. Far: och Klockare-Olle orka nog inte följa med, men se här är nyckeln-, flåsade en trettonårig flicka, som helt andtruten och med tillbakaslaget hår kom springandes uppåt stigen, som leder till Ronneby kyrka, utanför hvars jernbeslagna furudörr några ryttare höllo in sin: löddriga kampar. Men ehuru de tilltalade eljest ej tycktes vara vana att få vänta, yttrade dock ingen af dem något ogillande öfver dröjsmålet, utan förgapade sig i stället i den vackra flickan, som framräckte kyrkonyckeln; ty hon var bländande skön, det unga barnet. Det var tusan att se bra ut, sade den ene af sällskapet, en yngling omkring tjugo år, som, att döma af drägten, var militär, liksom de öfriga, i det han lätt som en fjäril lyfte opp flickan till sig i sadeln och gaf henne en rätt försvarlig kyss. Nå jag måtte sägan, ropade Klockare-Olle, som ned flickans far, en halt Ringö-lots, i detsanma kom fram på gångstigen; xsser du, Ake, aur han der borta på hästen kysser din Anna? och gjorde med handen en uttrycksful gest mot de fremmande. Men Ake, utan att synas det minsta ond öfver tilltaget, stannade i stället med armarna i kors och svarade med en godmodig, nästan förnäm mine: ÅK, bry sig inte omet, jag vet nog hvem ho kysser., Var gamle Klockare-Olle förut förvånad, så blef han det ännu mer öfver detta hemlighetsfulla svar; men som de just nu voro framme