Aftonbladet – 24 september 1851, sida 2

Att vär resa hit var öfvermåttan ruskig, har du väl hört? — Storm och motvind hela vägen och det j obetydligt. En dag ref stormen i riktigt skarpt, sjön lyfte upp skott, gaflar och däck i hjulhusen, så att vi nödgades, för att få behålla desamme, slå brokar om, och talja dem styfva. I en storm i Nordsjön märker man bäst, att Nordstjernans machin är för liten för att drifva fram det stora fartyget. Skrofvet knakade och brakade öfver allt, och på 4:de dygnet, då det började blåsa i ännu värre, och viingenstädes kommo, voro an om bord ej serdeles slada, och ingen torde u Andteligen började vinden draga sig nä ej att bega tillfället att få segel på far Slutligen nalkades vi land, och ansigtena bö ljusna. Snart fann man, att oaktadt storm och oväler, fartygets räkningar slogo in, och att vi voro på den ort vi beräknat. Sedan vi kommit närmare land, fått lots ombord, och seglade upp för Themsen, blef glädjen allmän: bälar, skälar t. o. m. säng — skada bara att detta var nägot för tidigt. En koljare helt nära Gravesend kom och visade oss ven artigheten att taga bort ett stycke af vär styrbords bog, d.v.s. utaf relingen m. m. Oaktadt både lotsens och kaptenens rop till honom, att lägga roret ät ett häll, lade han det ät det motsatta. Detia intermezzo ned. stämde betydligt munterheten. Ankommet till Blackwall, ingick fartyget i East India Dock, för att med tillhjelp af kran lyfta ut de tunga pjeserne. Angfartyget Courir, som afgick från Göthebor samma afton som vi, en eller par timmar före oss hade naturligtvis samma oväder och kom till Hul onsdagsaftonen ; vi kommo till Gravesend thorsdag: afton.r