Aftonbladet – 23 september 1851, sida 3

ch omfång; vid vissa tillfällen forcerade han den, varigenom sträfva och oangenäma toner framibrinades. Hans piano-ställen, hvari han använde hufudrösten, gåfvos med stor delikatess, behag och muikalisk smak ; och emot slutet af aftonens prestation ycktes rösten, i alla sina faser, ögonblickligen winna styrka och behag, hvarvid debutanten i sin säng itvecklade en storhet i stylen och ett välde öfvcer rötens ressurser, som vi i början ej hade tilltrottt hoom. För att att gifva ett definitift omdöme om ssignor Siaftei, önska vi höra honom i ännu ett parti, hvarill vi denna vecka erhålla tillfälle uti la GazzzaLalra ; undertiden kunna vi med säkerhet karaakteriera honom säsom en utmärkt skicklig skädespoelare, om eger en tenorstämma af medelmättig styrkta och mfäng, men mäktig af en stor ljufhet i klangen, ch använd med känsla och fullkomlig intelligens. — DEN OUPPHUNNE PIANISTEN FRIEDRICH Bortz. I den parisiska Correspondance Lihographique träffas härom följande underbara puff för den ,underbara skolan: Grefve Orloff har nyligen inför tsaren presenterat en ung pianist ifrån Valakiet, vid namn Friedrich Boltz, utmärkt genom sina alldeles utomordentliga naturanlag för den mirakulösa genren i pianomusiken. Han befanns nämligen vid födelsen beggäfvad med 4 händer, hvardera med 10 fingrar. Andda till sitt tjugonde är ätnjöt han den grekiska muunkens pater Philippis undervisning; af honom lärde haan orgelspelning. Sedermera utbildade sig Friedrichi Boltz på egen hand, eller rättare egna händer, ockh det lyckades honom att blifva en verklig konstnär. — Han förfärdigade sig sjelf ett fortepiano om 8 okktaver, hvilket han utan all ansträngning dominerar,, emedan hans framarmar äro en tredjedel längre äm vanliga armar. I ätta är öfvade ban sig 8 timmar hvar dag utan att lemna instrumentet; han lät icke sina mältider afbryta sina excercises.. Till middag serverades honom soppa, som han intog med en hand, medan de andra tre fortforo att spela. Sälunda uppnådde han fullkomligheten: hans första högre hand possederar Liszts metod, hans första venstra Emile Prudents; hans andra högra hand Thalbergs, hans andra venstra Chopins; genom föreningen och omvexlingen af dessa olika metoder frambringas en märkvärdig effekt. Den grekiska munken dog förliidet är och efterlemnade sin elef en liten förmögenhett. Den fyrhändta konstnärn har för den köpt sig en 1märgd diamantringar; när ban spelar, har han dem aalla på sig, hvarvid man likasom ser ett regn af briljjanter. Friedrich Boltz väntas nästa vinter till Paris;; man betviflar icke, att han ej skall väcka en oerhöjrd sensation, — ÅrFL. KONUNGENS AF HOLLAND tafvelsamling såldes nyligen på auktion i Haag. 2 hufvuden af Heurling säldes för 3800 floriner; en Christus och hel. Jungfrup af Quintin Metzy för 15,800; en Job af van Orley, för 4900; ett djurstycke af Robell, 3950; de tre Konungar af Ary Scheffer, 4450; en sjöhamn af Claude Lorrain, 6300; den hel. Hubert af Albr. Diirer, 1010; Treenigheten af Rubens, 5900; Skattens mynt af densamma, 7000; en vildsvinsjagt af densamme, 17,950; porträtt af Maria af Medicis af densamme, 3000; Madonnas himmelsfärd af Murillo, 24,550; den heliga familjen af lo Spagnalotto, 6500; en Magdalena af Guido Reni, 1475; den heliga SeTbastian af Levini, 6000; den hel. Catharina af denIsamme, 4975; den hel. Augustin af Perugiso, 6000; Iden heliga familjen af Palma-Vechio, 6000, samt två porträtter af Philip Il af Titian, för 5900 och 5950 fl. — BEFOLKNINGENS AFTAGANDE I IRLAND. Enligt statistiska upplysningar, som blifvit reproducerade i The Times, funnos den 7 Juni 1841 i Irland: 1,384,360 hus, 1,472,787 familjer och 8,175,124 inlvånare. Den 31 Mars 1851 räknade man i Irland licke mer än 1,115,007 hus, 1,207,002 familjer och 16,515,794 invånare. Säledes hade Irland på 10 är Iförlorat 265,735 familjer, 1,659,330 invånare och .1269,353 hus. — NYTT BOTEMEDEL EMOT POTATISSJIKA. I ett nummer af LIndependance Belge med sista posten förekommer en uppgift härom, som ärlätt att försöka. Man afrycker alla blad, som börjat vissna leller svartna, men afskär dem icke. Uppgiften är ; lmeddelad ät la Societe nationale centrale dagri-lculture de Paris af en mr Bouchardat, hvilken, äfalvensom en mr Dalmas, begagnat detta medel med r framgäng. Den sednares försök hafva upprepats i altre är. I April 1848 lät han besä 45 ares med potatis; i September begynte potatiskälen att visssna och svartna. På tre fjerdedelar af fältet lät ham då afskära de skadade bladen; på den äterstående fjerdedelen bortrycktes de. Vid den sedan förrättade skörden funnos potäterna på den sistnämnda fjerdedelen alldeles oskadade; på de öfriga tre fjerdedelarne var hälften angripen af potatissjuka. Åren 1849 och 1850 visade sig potatiskälen åter angripen; nu afrycktes de skadade bladen öfverallt, ech vid skörden fanns icke en enda potatisknöl skadad, ej heller märktes farsoten bland den sedermera i källare förvarade skörden. — Vid föredragandet inom akademien af dessa uppgifter anmärkte mr Vilmorin, att potatis väl kan genom denna behandling skyddas emot smittans nedträngande till rötterna, men att dessa icke tillvexa ot )sedan; medlet kan säledes endast gagna om farsoten visar sig först sedan potäterna fullmognat.