Aftonbladet – 23 september 1851, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. FRANCESCO CIAFFEI I LONDON. Sedan nägon tid hafva ätskilliga berättelser härstädes cirkulerat rörande hr Ciaffeis uppträdande på talienska operan i London och den framgång har dervid rönt. Vi hafva ej velat nämna nägot härom, förrän vi voro i tillfälle att meddela nägra närmare detaljer; följande har nu kommit till vår kärnedom. Sedan hr Ciaffei med bifall lätit höra sig på flerc konserter, till en del kos medlemmar af den högre aristokratien, debuterade han den 26 Juli på Roya! Italian Opera, Coventgarden, säsom Nemorino i Elisir dAmores, vid hvilket tillfälle Adina gafs al mad. Viardot-Garcia, Dulcamara af Ronconi, Belcore af Tamburini. Öfvertagandet af ett parti, som förut innehafts af Mario, var äfventyrligt nog; icke dessmindre utföll debuten fördelaktigt, och hr C:s prestation mottogs med mycket bifall. Efter sin debut engagerades hr Ciaffei vid italienska operan för den äterstäende delen af säsongen, eller mänaderna Augusti och September, samt har efter Elisir PAmore uppträdt uti Gazza ladra, samt i Otello, (såsom Rodrigo) och förnämligast uti sistnämnde parti rönt mycken framgång. Ännu tvenne partier skulle han öfvertaga före säsongens slut. Hr OC. har nyligen erhållit ett ganska förmänligt anbud för denna vintersäsong från den sedan sistl. vär etablerade italienska operan i Warschau, det han sannolikt redan antagit. Vi bifoga ett yttrande af Morning Chronicle om hr Ciafteis Nemorino, hvilket vi törmoda ej skall läsas utan intresse. Sedan referenten bedömt de öfriga sängarne, fortfar han: Den vexlande rollbesättningen har på engelska seenen infört en signor Ciaffei i Nemorinos parti, som förut innehafts af Mario. Vi känna ej nämnde gentlemans antecedentia, utom att han länge varit en favorit på T romerska scenen; han är ej egentligen ung, och vid hans inträde säg man i sjelfva verket en medelälders yngling. Han har för öftigt en hög och välväxt ge stalt, med markerade drag och örnnäsa. Vid sittin träde visade han cen viss tafatthet, hvilken man. början troligen tog för en naturlig brist på hållning men sedan hans rädsla, som var betydlig, efterhanc förlorat sig, visade sig detta gaucherie i sin rätta da ger, säsom en skicklig och alltigenom natursann fram ställning af den tölpiga gängen, det tafatta väsende hos en obildad bondgosse. I detta hänseende va signor Ciaffeis uppfattning ny och utmärkt. Mari gjorde af Nemorino en verserad operaeller ballett berde — en fullkomlig idyll-elegant ända ned till d yttersta spetsarne af de fladdrande band, som prydd hans balskor. Debutanten tog rollen ur en helt annan synpunkt med uteslutande af tanken på en rococco Corydon oc Colin, uppfattade och spelade kan rollen med skiel lighet och intelligens, säsom en genuin, tafatt, förä gskad italiensk bonde. Håns groteska triumfdans mt nrefrängen La ra, la ra, var ny och fullkomligt k; nl rakteristisk ; och öfverhufvud gaf hans skildring -! denna bonde — kärleken, oupphörligt kämpande me i blyghet, tafatthet och mauvaise honte — operan en I tt och intressant färg. I afseende på det vokala, v: r-lsignor Ciaffei måhända icke lika utmärkt. Hans rö är en klar, ren tenor, ehuru icke af betydlig styr