Aftonbladet – 23 september 1851, sida 2

inder reflekterande öfver huru slutet skulle blifva på denna korta, men på händelser sällsamma vandring. Den mörka natten hindrade os att urskilja föremålen på floden, och vi ansigo oss redan ängesedan hafva passerat Blackwll och således utan hopp att mera återse våra vänner och vår kära Nordstjerna (som tots allt prat om jutska kusten och holländsk sill) dock ärigt fört oss hit, men utan skulc att ej föra oss hem igen; nu mera hade tanken på mord helt och hället blifvit utträngd af den mera sannolika, neml. att vi blifvit uppsnappade af legda personer för att ersätta förrymdt sjöfolk från något fartyg, från någon aftigsen verldsael. — Alltmer stärkta i denna öfvertygelse bjödo vi ett långt farväl åt våra sofvande vänner om bord, då i ett nu mina dystra beraktelser afbrötos af min väns mtrop: Nordstjernan! Snart voro vi vid fallrepstrappan och repeterade vår fråga angåenide betalning för rodden, men erhöllo samma korta svar närpå. Men nu hade vår förartes tungband ossnat: han yttrade sig väl hafva märkt vårt misstroende, men cj kunnat mot ordres! afböja detsamma; han och hans folk voro anställda vid sjöpolisen, och hade måst närmare sfvertyga sig, om våra uppgifter voro sanningsnliga, emedan, tillade han, ma träffar månsen gång bofven under gentlenannens fina ock. Derefter bjöd han oss ex god natt. Några sekunder sednare stodo vi på Nordstjernans däck stumma af förvåning öfver letta nattäfventyrs lika lyckliga som ovänjade slut. nes ÖSTERRIKISKA POLISEN OCH GENDARMERIET, nyss ekiperad och organiserad, utgör en liten arme af 14 regementer, hvartdera 4000 man starkt, och till största delen sysselsatta i Italien. N