Aftonbladet – 17 september 1851, sida 3

tre år sedan skrifvit oss till två gånger, då hon bad oss hafva tålamod; men i hennes bref var ingen adress uppgifven., Och nu oroar det er att behöfva öfver-: lemna gossen till barnhuset., ; Ja, Ja, min herre. Ackt om någon välmående ville åtaga sig honom, visste vi åt-. minstone, att han vore lycklig; men der... En hastig tanke igenomfor mitt hufvud; jag åtlydde den som at imspiration. l ;Kompv, sade jag till gubben. Jag fattade barnets hand och glömmande mitt arbete och de penningar, som just i dag skulle till mig utbetalas, återvände jag till Embrun. Bonden förstod ingenting och den lilla fästade på mig sina stora ögon. ,Hemkommen uppgjorde jag eld och gaf mina gäster mat.n Ni önskade,, sade jag sedan till gubben, natt finna någon, som ville åtaga sig det arma barnet . .. jag är icke rik, men anförtro det it mig, och jag hoppas kunna göra detlyckigt... Som gossen, är äfven jag utan förildrar; nåväl, han skall blifva min familj, iksom jag skall blifva hans... vill ni? ,Och han kommer icke på barnhuset? frågade gubben med ångest. Aldrig! O! min herre, tag honom då... den gode Guden skall välsigna er! Det var en rörande scen. Vi greto alla te. O, jag var så lycklig! Det blef öfverenskommet att jag skulle besöka den redlige bergsbon och att han till nig skulle öfverlemna brefven, som barnets nor skrifvit. Jag borde efterspana dess familj, och om mina efterforskningar, som al inledning var att förmoda, blefvo fruktlösa. skulle jag behålla gossen., ,O, huru vacker var nu den adopterad: ille, seden jag låtit tvätta och uppkläda ho-!