Aftonbladet – 17 september 1851, sida 2

arme proskriberade, delade hans fattigdom ocl igenom sin englalika mildhet återgaf lugne åt hans uppretade själ. Jag var då nio år och det första som mötte mina blickar va lidande och försakelse. Som ni ser, öppnad sig icke lifvet för mig under de ljusaste fär ger och jag beträdde det igenom sorgens port Det var ett bedröfligt omen för framtiden. Efter blodbaden i Marseille och i Nimez då skräckregeringens raseri något lagt sig tilläts oss att bo 1 Embrun, der min mor ga lifvet åt ännu en son. Detta barn erhöll namnet Esteve.n Monsieur Bergeral hade med styrka uttala denna första del at sin berättelse; men gif vande vika för sina minnens välde, förslappade: den småningom; han glömde sin närvarande sällning, för att öfverlemna sig åt det för flutnas intryck. Det var under detta inflytande han fullföljde Pröfningens timmar hade ännu icke förlidi för min arma mor; de började för mig. Mir far insjuknade. Hans sjukdom, härflytande ifrån hans blessyrer, blef lång och smärtsam Till den sorg, som hans ställning förorsakade oss, förenade sig en annan. Våra tillgångar. ytterst knappa, förminskades dagligen. Mir far erhöll dessutom blott hälften af sin lillö pension, den andra delen innehölls, för at godtgöra de allierade och öka ersättningen. som restaurationen beviljat emigranterna. Tillika hade den tappre krigaren, qvarhållen vid sängen, förlorat den lilla plats han erhållit vic tullverket. Jag hade uppnått mitt sextonde år och kunde icke vara min familj till någon hjelp. En målare i Embrun, som hos mig upptäck anlag för teckning, gaf mig undervisning gra tis. Det var redan mycket, och min mor, som på denna bana föresåg en framtid för mig. arbetade dag och natt, vakande öfver sm