Aftonbladet – 16 september 1851, sida 2

fursten af Neuwied, jemte flera Rhenska och Westfaliska magnater, komma att följa samma exempel. Till och med inom de privilegierade ätternas krets skulle sålunda en opposition hafva utbrustit emot styrelsen, och hon finner icke ens ovilkorligt medhåll numera hos Marks och Pommerns junkrar; ty äfven bland dessa har en och annan protesterat. Naturligtvis stegra dessa brokiga företeelser nyfikenheten på hvad som komma skall från dessa Provinslandtdagar, som aflats under hånlöje och vid födelsen förklarats obefogade samt af noll och intet värde inför lag och grundlag. Exalterade junkrar och Treubundsbriider, af alla sorter utgöra dessa församlingar; inom dem finnes ej spår till opposition; dem kan regeringen förelägga hvilka förslag som helst, viss på att få dem antagna. Men uträtta kan hon ändå föga med sådana möten; till och. med så fanatiska män som herr von Gerlach och så fanatiska tidningsorganer som Dic neue Preussische Zeitung begripa att man här skjutit bortom målet. Så mycket större är ilskan emot de protesterande. Regeringsorganen — Preussische Zeitung — förklarar protesterna för brott och hotar samtliga protesterande embetsmän icke blott med afsättning utan med åtal och förföljelser; hvilket man nog kan tro, på tidningens ord. Ur denna synpunkt, ur ilskan öfver den konstitutionella pressens förhållande på den sednare tiden, har man äfven att tolka innehållet af konungens allahanda tal under hans sednaste resa, särdeles talet i Köln emot Kölnische Zeitung.. Pressen anser man för Pandoras ask, hvarur allt mensklighetens elände härstammar, och tror att detta aldrig skall sluta innan man lyckats slå igen locket. Mot pressen riktar sig derföre hela furstarnes och statsmännens vrede; de tro att allt skulle blifva godt igen, så snart de blott hunnit slå pressen i bojor. Att denna kortsynthet kommer att bära sina frukter är utan fråga; men icke mindre visst är att oppositionspressens fullständiga tillintetgörelse förestår i Tyskland; om just icke på laglig väg, eller i följd af någon utfärdad lag, likväl genom polisvåld, hvarmed också redan gjorts början. Triers tidning har t. ex. blifvit utan omständigheter förbjuden och dess ägare förklarad för vanfrejdad ). Genom så förderfvande tilltag emot äganderätt, förmögenhet och ära kan man uträtta mer, än genom alla lagstiftningsåtgärder. Hans Majestäts tal i Köln har icke blott väckt bestörtning der; det har trängt sig fram genom alla länder, och sålunda äfven till er; jag kan följaktligen här förbigå det. Detta tal, jemte besöket hos furst Metternich på Johannisberg, har här ytterligare förbittrat den allmänna sinnesstämningen och ökat våra dystra tankar på nutid och framtid. ) Bescholten — ett för den nya preussiska skräåförfattningen från de gamla handtverksskränas Gewohbnheiten länadt uttryck af förändrad betydelse. Enligt Gewohnheiterna blef en bescbolten mästares verkstad öde på arbetare, derigenom att de arbetare, som der fortforo att arbeta, icke sedan kunde befordras hvarken till gesäller eller mästare. Enligt den nya skrälagen blir en bescholten näringsidkare, t. ex. en bokhandlare eller boktryckare obefogad, att vidare drifva sitt yrke. — Domen mot ägaren till Triersche Zeitung, boktryckaren Friedrich Walthr, hvarigenom denne fräntages den honom den 16 Augusti 1850 tillerkända befogenheten att idka boktryckerirörelse, fälldes den 12 Augusti 18351, af kongl. regeringen i Köln — alltså icke af någon domstol — och kommer ofelbart att qvarstå bland eauses celebres, säsom en bland de vidunderligaste väfnader af juridiska sofismer, som kanske nägonsin och nägonstädes tillverkats af godtycket, för att under lagens sken hämnas och skrämma. UTRIKES. hv OA I a