Aftonbladet – 15 september 1851, sida 2

sökte han fullända en tafla, hvarpå man länge väntat. Nåväl, madameo,, frågade målaren. Nåväl, min herre! Ni ser mig uppbragt, 1 raserila Då han såg madame Bergevals förtviflan, trodde han att hans hopp gått i fullbordan. i Han bortlade penslarne och hans panna ljusnade. Jag har icke erhållit prisets, sade han med en förvåning, genom hvilken tillfredsställelse framlyste. Hon fattade hans tanke, och hennes stolthet sårades deraf. Kallt svarale hon: Jo, min herre., Mr Bergeval sänkte hufvud:t, och liksom kunde efter denna underrättelseingenting mera intressera honom, återtog han sin palett och började ånyo måla. I sanning ! sade hans hustru, som af vrede gnuggade sin näsduk, man kunde tro att hvarle min framgång bedröfvar er.s Åh, visst icke ... Ni har gjort för mig mera än jag bedt er göra. De ynnestbevis, ni förmått för mig utverka, behöfver jag icke.n Är det då kanhända af stolthet ni, i stället för en medalj, äfven skulle förakta detta hederslegionskors? ... ;Jag skall aldrig bära dets svarade han häftigt. MN sOch hvarföre icke? Är de kanhända för det ni har mig att tacka derför? . ;Kanhindar, svarade målaren kort. Huru? Skall jag taga detta som en grof förolämpning ? Tan svarade icke; men hon, med denna enträgenhet hos dem, hvilka veta med sig en sak, men som de vilja förmå motståndaren att säga, fortfor: Nå, min herre, förklara er ... er tystnad är odräglig!