Aftonbladet – 13 september 1851, sida 2

tänkande samhällsmedlem längesedan ansedd såsom nödvändiga. Genom deras samman ställning hafva vi blott velat visa huru vår lands och vår tids förhållanden kräfva ett po litiskt system i allvarligt progressiv riktning Ju längre nemligen man härmed dröjer, J mera påträngande blifver behofvet, till des landets hela välfärd ställes på spel. Tyvär tänker man härpå sällan i rättan tid. Klago. målen förklinga utan gehör, och när de änd. teligen tystnat, så företer kanske samhälle samma anblick, som en af våra vigtigare in stitutioner nyligen visat, att det befinner sig i fullkomligt upplösningstillstånd. Vi mena stora Barnhuset, som i mera än ett hänseende utgör en bild af ett illa styrdt samhälle och dess oundvikligen förestående öde. Vi hafva talat om de reformer, som ligga inom de olika grenarne af styrelsen, men hafva alls icke förbisett behofvet af förändringar inom förhållanden, som ligga utom detta område och måste åstadkommas af de enskilda samhällsmedlemmarne sjelfva, af kommuner elle: korporationer, hvarvid dock en impuls ifrår styrelsens sida kan verka kraftigt och välgörande; vi hafva icke förbisett, att regeringen vid en mängd af de här nämnda reformer är beroende af den andra statsmakten; vi hafva endast velat säga, att landets ställning fordrar en framåtgående (progressiv) politik och att ett omätligt fält är öppnadt för en styrelse, som vill verka i denna riktning. Det finnes kanske ingen tidpunkt, då en styrelse kunde verka mera för civilisationens sak och et folks väl samt bereda sig sjelf ett mera varaktigt och tacksamt minne uti historien. Det oundgängliga vilkoret för att en regering, som vore lifvad af en sådan anda, skulle kunna vinna framgång för sina ädla bemödanlen, är dock en förbättrad nationalrepresentation, grundad på principerna af den enskildes rätt och det allmännas väl, hvilka aldrig, då de rätt förstås och ordnas, blifva fiendtliga emot, utan tvärtom äro fullt öfverensstimmande med hvarandra. Derföre hafva nästan alla fosterländska reformsträfvanden oaflåtligen koncentrerat sig omkring representationsreformen, såsom den enda väg, på hvilken alla andra samhällsförbättringar kunna uppnås. Derföre måste äfven framgent denna sak blifva föremålet för allas verksamhet, hvilka lärt sig inse det djupa behofvet af en fäderneslandets utveckling till sedlighet, upplysning och industriell förkofran; derföre borde äfven en verkligt fosterlandsälskande styrelse åt denna frågas lösning egna sin oaflåtliga uppmärksamhet och sina oförtröttade bemödanden. Om under sådana inre förhållanden och under den gäsning, hvari Europa befinner sig till följd af regeringarnes förbiseende af de tidens kraf, hvilka varit mer eller mindre gemensamma för alla länder, och vidhängande vid det falska politiska system, som ifrån 1813 till 1848 sökte ställa Europa på hindostansk eller chinesisk grund — en styrelse i vårt land arbetar i motsatt riktning mot den som omständigheterna kräfva, och uppbjuder alla sina krafter endast till att bibehålla (konservera.) sina enskilda eller andras partikulära ntressen, så är en sådan styrelse att beklaga, emedan den undergräfver sig sjelf och icke blott förstör på ett för landet onyttigt, utan ifven missbrukar på ett för landet förderfligt sätt, de krafter, som kunnat användas fruktbärande och välsignelserikt. Vare detta nog sagdt tills vidare. Dettorde ej komma att saknas anledning, att återupptaga ämnen, hvilkas utveckling i alla särskilda detaljer fordrade en series af artiklar.