Aftonbladet – 12 september 1851, sida 2

3jörklund, Andersen och Cöster hvardera med 2:ne kott. Gynnande väderlek i förening med utmärkt vacker kjutning bidrog att göra sammanträdet, hvarvid jemräl flere nya ledamöter anmäldes och i förbundet inogos, särdeles animeradt. — Dagbladet meddelari dag följande beritelse om det sammanträde som i går hölls med le sextio deputerade för styrelsen öfver Stockrolms stads brandstodsbolag för lösören. Jemte direktionens protokoll och utlåtande i frågan om utesiutande af vissa delegare, som egde sina effekter brandförsäkrade i losaler för eldfarliga inrättningar, upplästes äfven en längre, motiverad vederläggning af lirektionens åsigt, i form af besvär, från nämnde delegare, hvilken skrift, medelst en wnalys af reglementets serskilda föreskrifter och deras sammanställning sinsemellan, uppenbart visade, (?) att de, som en gång vunnit nträde i bolaget, måste anses som ständige lelegare, hvilka följaktligen icke kunde, af sednare tillkomne ändringar i reglementet, rubbas 1 de rättigheter de dessförinnan lagiisen sig beredt och hvarom de genom bolagskontraktet blifvit försäkrade. Under den debatt af nära två timmar som uppstod yttrade sig också endast hr Brinck (ledamot af direktionen) och hr bankokommissarien Kolmodin i enlighet med den mening, att den af Kongl. Maj:t beslutade ändring skulle ega retroaktiv tillämpning. Alla de öfriga, ordföranden hrl. borgmästaren Holm, vice ordföranden hr Schartau, hofmarskalken Aminoff, hr W. F. Dalman, grosshandlaren Broman och doktor Carlsson befunno sig på den sida, som fann de ifrågavarande delegarne berättigade att i bolagetl. qvarstå med enahanda rättigheter, som förel den i sistlidne Juni tillkomna förändringen. Då emellertid man ansåg det å ömse sidor, fördelaktigast om tvisten kunde i godo biläggas och man trodde de till uteslutning föreslagna delegarne vara benägna, för ett sådant ändamål, ingå uppå åtskilliga för brandstodsbolaget betryggande vilkor, antingen medelst tislökta assuransafgifter, eller nedsatta försäkringsvärden, eller ombyte af lokal för varornes nederlag, beslöts slutligen, på förslag af herrar Schartau och Broman, att åt bolagets direktion uppdraga att med de i denna sak intresserade delegare, eller egare af eldfarliga inrättningar, uppgöra de vilkor, under hvilka de ville ingå förlikning, emot rättigheten att obestridt förblifva i bolaget alltjemt qvarstående. Och anmodas direktionen att gå iförfattning om ett sådant förlikningsmöte, så tidigt, att hrr deputerade kunde å nyo sammanträda nästa thorsdag den 18 dennes, kl. 12 på dagen., Dagbladet lofvar, att i anledning af vårt sttrande sistlidne onsdag i denna för hufvudstadens innevånare vigtiga angelägenhet lemna ett svar, som skall till komplett evidens. bevisa, hvilkendera åsigtaf saken, Dagblädets eller vår, må anses förhastad. Vi afvakte således svaret; men bedje blott i fall det dröjer, att de som nu hafva att bereda den s. k. biläggningen väl betänka, hvilket som är bäst: att följa Bolagets en gång fattade beslut och K. Maj:ts fastställelse, eller att framkalla en brytning, som ovilikorligen måste hafva till följd att den stora majoriteten af delägare utgå och bilda ett nytt bolag för sig, för att undvika de stora uppoffringar för hvilka de utsättas genom det hittills varande försäkrings-systemet 1 eldfarliga lokaler, till emot risken alltför låga afgifter. — Posttidningen har i sin gårdags s. k. Tidningsöfversigt, med en ton af öfverlägsenhet, som är rätt klassisk, behagat kalla Aftonbladets högst fogliga, alls icke polemiska yttrande i afseende å skyldigheten att åtaga sig ett jurymannaskap, för löjligt, snusförnuftigt, ett nonsens) o. d. Af en tidning, som pikerar sig af att äga så täcka mancr,, som Posttidningen, och som varit så granntyckt i afseende å höfviska termer, att hon ansett det röja brist på hyfsning af Aftonbladet attien teateruppsats begagna uttryck som voro mildare än dem biskop Tegnår begagnat 1 ett officiellt bref, i anl. af Wallins död, — af en sådan tidning är det i sanning rätt hyfsadt, att kalla ett humant och i förhållandena grundadt omdöme för nonsens) och plöjlighet. Förhållandet är likväl, att löjligheten af Aftonbladets artikel endast ligger i Posttidningens uppfattning, hvilken är häri, såsom nästan alltid, mycket bornerad. Kanske skall Posttidningen komma underfund härmed, ifall den lager ännu en dag på sig och anstränger sina svaga tankekrafter med ätt begrunda våra eljest visst icke svårfattliga ord. DR LITTERATUR. LEFNADSTECKNINGAR ÖFVER SVERGES MEST UTMÄRKTE BÖNDER, samlade och utgifne af Pehr Thomasson. Första häftet; Christianstad 1851. (Slut fr. gårdagsbl.) Hvem igenkänner icke Wieselgren i följande träffande, karakteristiska utgjutelse: De som ega förmåga af ögonblicklig utgjutelse äro ett eget slägte, a-tingen de sjunga med Bellman eller tala med Nils Mänsson. Då man läser det, är det så enkelt, så natursannt, så ej blott flärdlöst utan stundom till och med färglöst, att de, som fordra det snillet skall tänka blomster, tala honung och lysa som en bimmelsfär finna det fattigt. Tankens Ar -FFr eg nov