Aftonbladet – 11 september 1851, sida 3

yTillåter ni mig, madame, atttala om afföI er? frågade han. 1 Med en graciös gest, åtföljd af ett leende, I untydde hon på cn ledig stol vid hennes nögra sida. I Konsuln satte sig. 1 Estöve uppsteg hastigt och aflägsnade sig. Madame Bergeval . såg honom blanda sig i en större grupp och lånade örat åt hvad kon-; suln hade att säga henne. i Ifrån galleriet, der koncerten skulle uppföras, hördes snart orkesterns första ackorder. Konsuln erbjöd madame Bergeval sin arm och förde henne till en af de för damerna bestämda främsta platserna. Koncerten började; den var kort, men briljant. Direktörn för de fria konsternas akademi, som närmat sig madame Bergeval, tog plats vid hemnes sida och konverserade lifligt med henne. Eståve och hans far, blandade i hopen, gåfvo föga uppmärksamhet åt musiken. De togo icke blicken ifrån de två samtalande och syntes plågade af samma svartsjuka känsla, likväl med den skilnad, att den hos monsieur Bergeval uppenbarade sig igenom blekhet och läpparnes darrning; under det att den hos Esteve förrådde sig igenem en sprittande rörlighet, som gjorde att han icke kunde stå stilla. Och madame Bergeval, utvecklande alla koketteriets resurser, log, gestikulerade och nedslog ögonen. Monsieur Bergeval blef blekare och Estöve syntes nära att gifva vika för en knappt återhållen hänförelse. Efter koncerten kringburo i salongen konsulns negrer brickor, försedda med alla möjliga förfriskningar. Far och son vidrörde dem icke. Ändtligen kom konsuln och afbröt madame