Aftonbladet – 11 september 1851, sida 2

hemligheter., sade madame Bergeval med något skämtsam ton, så berätta mig något annat. Ni är i afton vid ett smitttsamt miserabelt lynne.v Madame! Då jag nu reser, Ilhade jag önskat lemna min far lycklig — han är det icke; för en två år i synnerhet, huru förändrad! -O, min arme far!s I Som ni, beklagar jag honom; men är det mitt fel? rJa.n vÄr det han, som anmodat e: att säga mig det ?2 Nej, men min egenskap af son gifver mig kanhända rättighet dertill. Låt höran, sade hon med otålighet och förakt. Ni älskar honom icke?, Derpå finner jag mig icke befogad svara ler, min herre.n Och ni är så kokett — för honom så främmande — så...n Sluta; dessa yttranden äro sårande., I går — o, förlåt att jag säger det! — i går hos generalen, under det attt min far var vid spelbordet, samtalade en rman med er i en fönsterfördjupning; jag kom händelsevis i närheten och hörde ord af denne man, hvilka... Nåväll, afbröt madame Bergeval befallanIde, och kände någon förvirring då hon emotItog detta egna förtroende. Ni afhörde honom med leende på läpparne.n Mum herre! Vet, att då herr direktörn för de fria konsternas akademi talat till mig på ett sätt, som jag fördragit, har ock detta språk icke innefattat något opassande, och om än så varit, eger, ifrån det ögonblicck jag tolerejrade det, ingen rättighet att yttrra ett förebrå!ende ord derom. Jag vet ickee, hvad som