Aftonbladet – 11 september 1851, sida 2

stolarne närmast intill henne, under pretext, stt andas friskare luft igenom fönstret i ett illstötande rum. i Hon förblef nu allena, till dess en ung man, af nära tjugo år, hvilken, sedan han utbytt några ord med monsieur Bergeval, kom och tog plats vid hennes sida. Ah, ni här, Eståven, sade hon med likgiltig ton, huru var det att ni icke kom med oss? ... Är det jag som skrämmer er?s Åh! det tänker ni icke.n Och den unge mannen, qväfvande en suck, började betrakta madame Bergeval med ctt uttryck af en så stum beundran, att hon för ett ögonblick blef förvirrad. Min Gud! sade hon sedan leende, hvartöre betraktar ni mig så? Och utan att gifva honom tid att svara, tillade hon lifligt: Ni säger mig icke, hvarföre ni kommit allena? — Hvarföre man icke såg er vid dinen ?, Jag qvarstannade hos några vänner, till hvilka jag gått för att taga afsked., Det är då afgjordt — ni reser? Jag bör, jag måste ... Sedan ni blifvit återställd, leds ni i Marseille. Det är helt naturligt — ni är otålig att återse edra kamrater i militärskolan, och sedan, vid er ålder älskar man ombyte, nöjet — här är lifvet så stilla, så enformigt!v O, det är icke det; — men jag lider här. jag fruktar. . . Verkligen — en liten amurett — berätta mig den, Esteve, fortfor madame Bergeval, lekade med sin solfjäder. Nej, nej! .Huru, jag er styfmor, er bästa väninna, har icke ert förtroende? Den unge mannen förblef stum. Nåväl, om ni icke vill meddela mig era