Aftonbladet – 10 september 1851, sida 3

man, i stället för, hafra på ny-plog, skumplöja och bränna samt sedan göda för nästa omlopp, så kan det möjligen ske denna enda gång, så vida leran ej kommit i ytan; men efter nästa omlopp är det ej mera rädligt. Kunde ny lerbeläggning efter ett eller par omlopp bestäs, så vore det mycket fördelaktigt för mossen: mekaniska och kemiska förbättring. Man bör äfven dä och dä djupplöja och sönderharfva de lager af sammanhängande torf, som genom mossans sjunkning påträffas, så att nämnde tort mätte bättre utsättas för luftens och gödslens inverkan. Som förut är nämndt bör kalk, om tillgång derpå finnes, allt som oftast användas för att de oupplösta ämnen, hvärat mossan bestär, mätte lättare kumna sönderdelas och dess skadliga syror neutraliseras. Det torde nu tillåtas mig att, till styrkande af hvad jag haft äran andraga, uppläsa eft kort utdrag af m:r Clarkes prisbelönta skrift, rörande hvilken han sjelt hade godheten att meddela mig så många värdefulla upplysningar vid mitt sammanträffande med honom denna sommar, på sjelfva den trakt, han så fullständigt beskrifvit. Skulle jag behöfva nägra vidare upplysningar, så har så väl han, som en af de förnämsta farmerna på The great level of the fens lofvat lemna mig sädana, sä ofta jag vände mig till den skriftligen med begäran derom. Utdraget lyder sälunda i öfversättning: Jordmänen i dessa trakter (The great level of the fens) bestär i allmänhet af en djup bädd torfjord. hvilande på ett lager af lera. Denna torf är ett vegetabiliskt ämne i halfförruttnadt tillstånd, varande en sammangyttring af rötter och fibrer af omkring 40 olika slags växter, uppblandad med ett jordartad: ämne, och hällande vatten i öfvermätt, till följe a! härrörskraftens inverkan. Den är af olika djup, på somliga ställen flera alnar, på andra endast nägr: tum. Ytan befinnes dock i allmänhet vara blandac med slammad eller annan jord, och genom bruknin; och luftens inflytande har denna öfra del af torfjorden blifvit ännu mer sönderdelad, och upplöst till er sorts svartmylla, emellan hvilken och lerlagret möte, ett skifte af den ursprungliga torfven. Denna alf ä i allmänhet ett brunt svampaktigt ämne, hvilket brukar gräfvas upp och torkas för att användas till bränsle : om den, en gäng torr, lägges i vatien, utvidgar der sig ofantligt. Denna torf genomgår större delen a kärrdistrikterna, men genom god vattenafledning oc! godt bruk är den, som farmerna pläga säga, nnär: utsliten.. På de högre belägna och bättre dikadt trakterna har denna torf blifvit genom sammansjunk ning alldeles härd och har förlorat sin absorberand: och utvidgande förmäga, i hvilket tillständ den understundom finnes blandad med sand. Oaktadt torfven hufvudsakligen hvilar på ett tjockt lager af bl: kalkaktig lera, finnes på mänga ställen gruslager a olika tjocklek emellan torfven och lerän, och på mång: ställen är bottenlagret gyttja. Det ämne hvaraf moss torfven bestär, innehäller garfämne i stor mängd hvilket har den, egenskapen att bevara frän förruttnelse djurämnen och andra ämnen under läng tid Jernoxid finnes äfven utspridd genom hela massan. Till följe af denna egenskap hos mosstorfven, ha man träffat på oräkneliga lemningar frän dessa trakters fordna tillstånd och befolkning. Stora trän i ett fullkomligt friskt tillständ hafva päträffats mellan moösstorfven och leran; tallar af emellan 40 och 50 alnars längd, ekar af 6 fots omkrets; tallkottar, hasselnötter, ekollon och korn af hvete. Horn af hjortar, ben, skeletter, mynt, vapen, redskap, bätar, prydnader och menniskokroppar hafva blifvit funna i ätskilliga delar af mossarne till en märkvärdig grac bibehällna. Torfjorden frambrivgar i sitt naturliga skick ett groft gräs af föga värde, och om den är odlad, mycket halm, men mycket litet kärna och denna af ett särdeles lätt slag. Jorden är så porös och svampaktig att den qvarhäller en stor mängd vatten, som gör den, om den är illa utdikad, sä vät och lös, att de: är omöjligt att gä på den; men orm den är väl dikad, så sätter den sig naturligtvis och blir fastare. Det är af den yttersta vigt att hålla vattenytan så läg som möjligt; emedan jordens uppsugande krafi är så stark att den alltid är mättad med vatten ct: godt stycke ofvanför vattenlinien, och denna öfverflödiga fuktighet är skadlig, icke blott till följe af des: mängd utan förstörande genom sin adstringerande, jernhaltiga och frätande egenskap; växternas rötte: lida otroligt af detta mossvatten, som gifver dem et: gult och sjukligt utseende. Fordom var hackning och bränning det enda medlet att erhälla skördar af denna jord. Man begagi: nade då vanligen hackning och bränning för. kälsa eller rapsat som afbetades med får, derefter togo: tre eller fyra skördar efter hvarandra af hafra, hvarefter mossen lades igen med gräsfrö för 6 å 7 är. Den blef då hackad och bränd änyo för kälsat o. s. v. Skörden af hafre öfversteg sällan 4 å 5 qvarter: (8 å 10 strukna tunnor) per aere om 26 kappland.l. Under de sednaste 20 ären har ett alldeles nytt system för mossars brukning blifvit infördt och är nu allmänt begagnadt; det består deruti att leran blir uppgräfd och blandad med matjorden. Sedan detta ämne har blitvit inblandadt i torfjorden, hvilken i och för sig sjelf är af ringa värde för säidesproduktion, utgör den nu den bördigaste af all jord och frambringar de rikaste skördar af hvete, hafre, kälrot och rofvor; men om mossjorden, sedan den blifvit belagd med lera, tillätes att blifva vattendränkt, så lider mossjorden det största men och frambringar dö vida mindre, än innan den blef lerbelagd. Mossjorden innehäller i sig sjelf erforderlig fruktbarhet; men kan ej fullt utöfva sin förmåga, innan den erhäller större fasthet och sammanhang genom tillblandning af ett tyngre och mera segt ämne, hvilket sålunda förekommer för hastig afdunstning genom solen etc.l Så stor har den förbättring varit, som ernätts genom införandet af ängpumpverk, och lerpåläggningen har gjort jorden så fast, att den gamla praxis att hacka och bränna nära nog kommit ur bruket. Detta distrikt har nu blifvit befriadt frän sin fordna benämning af svampig och ofruktbar mosse, och är! Inu kändt som ett af de rikaste om ej det rikaste ock bördigaste i hela Engländ. Härvid får jag tillägga att arealen är 680,000 acres, fördelade på 6 grefskaper; vattenafledningen sker med 250 väderqvarnsoch emellan 40 och 50 ängpumpverk, i afvaktan på naturligt affall för vattInet genom upprensningen af mynningarne af de floI der, som genom dessa kärrtrakter bortföra vattnet Ifrån de högre bakomliggande trakterna till hafvet. ) För att visa, att lerbeläggningens fördelar ej äro Ihelt och hållet oförsökta här på orten, torde det tillllätas mig att slutligen få nämna, att ett mossfölt Ihos mig, belagdt förliden sommar efter bränningen I med söndervittrad obränd alunskiffer, i år frambragt len ojemförligt starkare skörd af räg än de öfriga -lalldeles likartade och brända mossfält, som ej fingo någon lera inblandad i sin matjord, samt att 10tunnl. I dyjord, som förr endast frambragte halm och slösäd, -Igenom grunddikning och leralfvens upplöjning i mattljorden förlidne sommar, nu stå med en hveteskörd, ;Isom icke ger efter den vackraste, jag såg på likarritad jord i England denna sommar. I ) ss sw AH ON MM rim AM -— An MH mm MC enM A OL (Insändt.) En lagfaren insändare, som kallar sig R., har uti Aftonbladet för den 2 dennes ondgjorts deröfver derrl öfver, att Stockholms rädstufvurätt skulle temligen tanklöst behandlat mälet angäende urmakaregesällep Lundberg, dömd för det han slagit sin mästare urtl makaren Holmberg, enär domstolen ej fällt Holmberg till nägot ansvar för det han vid tillfället dragit lr Ilansa 2 hänmnt. man An Annan IncÄndava wiämar