(Insändt.) Ett Guldbröllop i Skärgården, d. 25 Aug. 1851. På Muskön — belägen i den skärgärd, om hvilken Tegner sjöng: Sotaskär, en strand för trogna hjertan kär, — hafva nyligen några festliga dagar varit egnade ät trogen kärlek och tacksam glädje. Egarer till Ludvigsberg, herr Pehr Ludvig Levin, firade den 23 sistl. Augusti en sällspord fest, neml. sitt guld bröllop med sin hustru, fru Lovisa Gustafva, födå Stranddman; hvarjemte dagens betydelse än ytterligare ökade:s, sösom varande den förres födelsedag och den sednarres namnsdag. Föregående dag, söndagen den 24:de;, firade en af det åldriga gulåbrudparets söner sin vijgningsakt uti öns kapell; till hvilket herr och. fru Luevin, säsom tacksamt minne af sin femtioäriga, lyckliiga sammanlefnad, skänkt en messhake af svart sammet med silfvergaloner, hvilken vid samma dags gudstjenst invigdes till en passande högtidsprydnad för det landtliga kapellet. Sedan slägt och vänner, på guldbröllopsdagen, till stort antal hade samlat sig, inträdde de gamla makarne uti den rörda och högtidligt stämda kretsen, der ce närmast omgäfvos af 4 söner med deras hustrur, 2:ne ogifta döttrar och 9 barnbarn. Efter afsjungne tvenne strofer af n:o 339 uti vär psalmbok tolkade kontraktsprosten och kyrkoherden uti Ösmo, hr kongl. hofpredikanten Helen, uti enkla och hjert liga ord dagens betydelse, de vördnadsvärda makarnes nånga glädjeämnen och rika anledningar till facksamhet emot Gud, tillönskande dem en fortfarande lycka att, ostörda af pröfningar, ännu länge få ega hvarandra och slutande med bön och välsig nelsen, hvarefter en psalmvers äter uppstämdes. Det äterstäende af aftonen, likasom tisdagen och en del af onsdagen, upptogs af omvexlande nöjen, hvaruti de gamla makarne deltogo med en för deras år ovanlig liflighet. Hvarje gäst bar ifrån Muskö för lifstiden medtagit minnet af dessa dagars högtider och af en gästfrihet, som vittnade om gammal svensk flärdlöshet och redbarhet.