öfver läägsta vattenhöjden, men hade denB Juli, medl! hvilkena dag öfverstens observationer sluta, icke! fallit 1 lägre: än till 4 , fot, säledes 2:ne fot på 4216 dagar. — Lägger man härtill att, vid Almare Stäk,l som skkiljer den öfre och större Mälarebassinen från den Needre och Mindre, hvilken stöter intill Stockholm, dden ovanliga händelsen under sistlidne vär inträffat : att nägon ström ej varit, så lärer vara klartj att denn mindre bassinen till följd af stängningent icke huunnmit afrinna sä hastigt som vanligt. Ser 1 man ytterligare på nämnde tabell, sä finner man, hhvad som jemväl af strandägare observerats, att i bbörjan af sistlidne sommar vattnet på 14 dagar, eller frrän den 24 Maj till den 10 Juni, då den fullkomligga stängningen af det sista afloppet försiggick, sjönk een fot, men från sistnämnde dag till den 22 i nämndde mänad eller 12 dagar ungefärligen !, fot; hvilkett uppenbarligen visar att nu ifrägaställda tilltäppnimg orsakat längsamheten i vattnets afrinnande och fölljaktligen skada. Att den varit betydlig kan ädagaltiggas, men äfven om den varit ringa, lärer Drätselkommissionens förfarande derigenom ej kunna försvaras, enär det i alla fall varit lagstridigt. Det är nemligen från denna juridiska sida saken företrädesvis måste betraktas. Stockholms stad kan icke tillstänga två af urminnestid befintliga aflopp för Mälaren, utan att bereda motsvarande aflopp, eller bevisa att derigemom ingen skada sker. Men en sädan bevisning, oom den, i strid med det factum till bevis för -motsatssen, som vi äga i det nu inträffade flödet, har hr öfveerste Ericsson icke ens försökt. Visserligen säger bhr öfversten (sid: 7). .att afdunstningen mäste utöfva det mäktigaste inflytande på vattnets förminskning,, men med all aktning för denna theori om: aldunsttningen, väga vi pästå att det orättmätiga i tillstämgandet icke derigenom borträsoneras. Herr öfversten säger vidare (sid. 9) att stängningen ägt rum i 5 år utan att deraf förmärkts olägenheters. Vi väga tro att ett misstag förekommer j denna uppgift. Det mindre af de två afloppen har väl unler den nya slussens byggnad varit stängdt; men t större om 67 fot täpptes först den 10 sistlidne uni. I alt fall bevisar ju detta ingenting, dö först i är ett flodår inträffat. Det är nemligen längsamheen i afrinnandet, som vi isynnerhet beklaga co öfer. Au herr öfversten anser att det måste blifva svär att vestamna kungsådran för Mälarens utlopp, synes härleda sia verifrän, att Stockholm tid efter annar egenmiäktigt mer och mer tillstängt utloppet ; ty hen öfverstten säger (sid. 5) Mälarens utlopp vid Stock holm torde, före stadens grundläggning, haft en belt annnan form och storlek än nu; sannolikt var aströremen dä så öppen, att Mälaren snarare kunde anses som en vik af bafvet än en insjö. Är letta sanning, och vi tvifia ej derpä, så inses hvilkea betydlig skada tillfogas tr ndägare, dä Mä laren numera stundom uppdämn.es inda till 9 fo öfver Saltsjön (se tabellen) och det mäste vara tic att str:andägare en gäng nedlägga proiest emot ytter ligare uppdämning, synnerligen dä de hotas med at i Mälaaren emottaga 5 fot af Hjelmarens val enhöjd Ännou en anmärkning må tillåtas oss. Herr Erics -son säfiger (sid. 7) I bekymren öfver det höga vatt net 11780, som satte staden och landet utmed Mälare i förrskråckelse, rensades broarne öfver Norrströr från byggnader, fiskeinrättningar och lösa pålar den morra strömqvarn borttogs och likaledes den s kallade vedgärdsbron; portarne i Södersluss afsäga des på höjden och en fruktlös början gjordes me ett nytt Mälarens utlopp vid Södertelje.n Jemför man härmed hvad Stockholms stads drätse! kommission gjort i bekymret öfver det höga vattne 1851, så finner man, att just under flodtiden, elle den 10 Juni tillstängdes det sista och största utloF pet vid Söderström. Vi äro emedlertid herr öfverste Ericsson tacksamm för det förslag han framställt för beredande af störr utlopp för Mälaren; men, under afvaktan på realise randett af denna plan, hvarmed tilläfventyrs länge tora komme att dröja, anse vi oss berättigade fordra, a genom öppning af den gamla slussen, eller annorle des, lika stort utlopp som tillförene funnits må bere das tilll: förekommande af ytterligare flöde instundand höst eller vär. Strandägare. TAR JEN