Aftonbladet – 9 september 1851, sida 2

;Hvad heter ni? frågade presidenten i detsamma en anklagad. Gaetano, Gaetano di Torro, svarade den tilltalade. Er ålder? sFyratio år ! Hvar är ni född?, I Genua, Genova la superbal! Har ni någon försvarare? Jag har ingen.x Vi skola utse någon åt er, ä embetets vägnar. Ert yrke?, Matros på skeppet Santa Maria Purissima.n Gaetano var af liten och undersätsig växt; hans hår var svart och stripigt; blicken vild och hans uppsyn spefu l; han tycktes med ett hånleende utmana den menskliga rättvisan. Presidenten anmodade herr des Essarts att öfvertaga försvaret, och denne, som med glädje grep tillfället att för en stund skingra sina sorgsna tankar och fästa dem vid någonting nytt, emottog uppdraget med beredvillighet. Han anhöll blott att få samspråka med den anklagade en liten stund förut, och sedan detta beviljats, gick han med Gaetano in i ett rum bredvid domsalen. Han fann i. den tilltalade en uppretad menniska; genuesaren gnisslade med tänderna och slog sig med knytnäfven för pannan. De spetsbofvarne, ropade han, de kanaljerne, de skurkarne! De skola fälla mig! Mig, Gaetanolv Min vän,, inföll des Essarts, de män, som skola döma er, äro rättskaffens menniskor, aktningsvärda medborgare. Säg mig hvarom frågan är; är ni oskyldig, så har m ingenting att frukta. För några dagar sedan hade en af stadens innevånare blifvit bestulen på ett guldur då han var på spektaklet. Han gjorde larm, vakten ilade till, och träffade på Gaetano; der ansåg honom misstänkt, han blef arresterad. ,Herr advokat! ropade genuesaren, sedan han utförligt hade berättat denna historia; jag ä en stor syndare och man kan förebrå mig al